En välkänd logotyp i Linköping.
Kvart över 12 den 8 december 1951 stegar bagare Lundqvist ut från sin arbetsplats på Gillet – caféet som numera heter Lanemo. Han går tvärs över Västra vägen, fram till en liten nyöppnad kiosk och beställer en stekt korv med bröd.
Mannen som säljer korven heter Sixten Andersson. Han har drabbats av polio – eller barnförlamning, som man sade på den tiden – och ställts inför två alternativ. Att försöka försörja sin familj på invalidpension eller starta något eget. Det blev en korvkiosk, som han och hustrun Sonja egenhändigt snickrat ihop.
Korven som han steker till bagare Lundqvist inbringar tillsammans med brödet rörelsens allra första inkomst, 55 öre. Det är också den allra första stekta korven som säljs i en svensk korvkiosk, en nyhet som snabbt blir populär.
I de första tidningsannonserna kallar Sixten och Sonja sin kiosk för lite olika saker, som Västra vägens korvkiosk och Sixten Anderssons kiosk. Men några veckor senare, den 26 januari 1952, händer något som ska förändra den saken. Gösta "Snoddas" Nordgren gästar Lennart Hylands radioprogram Karusellen och hela Sverige drabbas av Snoddasfeber.
Sixten Andersson är inte sen att haka på. Han kallar sin korv för Snoddaskorv. Och när Snoddas ska framträda i Linköpings Folkets park gör Sixten en fräck kupp. Han annonserar om att Snoddas ska sjunga i kiosken på Västra vägen kl 16 samma dag. Massor av Linköpingsbor samlas och kl 16 ljuder mycket riktigt Snoddas stämma – från en grammofonskiva.
Efter den dagen fortsätter Sixten att spela Snoddasmusik i sin kiosk. Med tillstånd från Snoddas – som själv tittar förbi för en stekt med bröd varje gång han passerar Linköping – får kiosken sitt nya namn: Snoddaskiosken.
Sixten är tidig med andra nyheter också. När statliga regler förbjuder korvkiosker att sälja hamburgare köper han in grova korvar, skivar dem och lägger i hamburgerbröd. Ketchup är också förbjudet i början – av svårbegripliga skäl tillåts endast senap – men när den röda såsen släpps fri gör Sonjas recept med tomatpuré, äppelmos och kryddor succé.
Hela korvsläkten samlad på en bild 1991. Från vänster Sixten och Sonja Andersson, därefter Majken, Torsten, Susanne (med Marcus i famnen) och Michael Jonsson.
Nu skriver vi december 2022. Marcus Jonsson, barnbarnsbarn till Sixten och Sonja, vrider om nyckeln och släpper in oss i Snoddaskiosken, som sedan en flytt 1976 ligger vid Vallarondellen.
Kiosken är utbyggd i flera omgångar till en restaurang med 90 sittplatser inomhus. När Marcus föräldrar Michael och Susanne tog över kompletterade de den stekta korven med allt från schnitzel och sallader till pizza- och pastabuffé. Under de mest framgångsrika åren på 1990-talet var här fullsatt från morgon till kväll.
Men nu ligger lokalen öde. Efter semesterstängningen i somras bestämde sig ägarfamiljen Jonsson för att inte öppna den igen. I stället ska fastigheten säljas till Max, som planerar att riva den och bygga en ny hamburgerrestaurang.
Marcus Jonsson är barnbarnsbarn till Sixten Andersson, som grundade Snoddaskiosken. 1976 flyttades kiosken från Västra vägen till sin nuvarande plats vid Vallarondellen.
Vi slår oss ner vid ett bord och Marcus ringer pappa Michael. På grund av tidsskillnaden svarar han lite yrvaket från sitt hotellrum i Florida, där han tillbringar vintern.
– Det känns inte bra att Snoddaskiosken försvinner. Men det finns inget alternativ. Det kräver så enormt mycket för att hålla en sådan här verksamhet igång. Själv har jag jobbat hårt sedan jag var 14 och känner mig färdig. Och barnen har andra planer med sina liv, säger Michael.
Dottern Sophie driver Park Hotel – som också går under namnet Linköpings Fawlty Towers, efter tv-serien med John Cleese.
– Jag jobbar på hotellet en del, jag också. Det är väl jag som är Manuel ... Sophie är Polly och mamma och pappa Sybil och Basil. Men jag läser till ingenjör också. Att dessutom satsa på Snoddaskiosken blir för mycket, säger Marcus.
Michael Jonsson berättar om Snoddaskiosken i ett videosamtal från Florida. Som barn var han hjälpreda i kiosken och drev den tillsammans med dåvarande hustrun Susanne från 1988.
I telefonen berättar Michael barndomsminnen från den gamla Snoddaskiosken vid Västra vägen.
– Jag var bara 5–6 år när jag började hjälpa till. Det var inte tillåtet att sälja drycker eller cigaretter i kiosken, så vi hade varuautomater utanför som jag fyllde på. Varje dag efter skolan hjälpte jag till att lasta bilen med varor från lagret i Barhäll.
När Snoddaskiosken rivs försvinner ett stycke Linköpingshistoria. Men familjen Jonsson kommer att fortsätta hedra minnet av Gösta "Snoddas" Nordgren.
– En motorsågskonstnär har gjort en stor träskulptur av Snoddas, med bandyklubba och allt. Den ska vi ställa framför Park Hotel, berättar Marcus.
En välbekant restaurangmiljö för många Linköpingsbor och förbiresande bilister. Marcus Jonsson är barnbarnsbarn till Sixten Andersson, som grundade Snoddaskiosken 1951. Nu läser Marcus till ingenjör samtidigt som han driver Park Hotel tillsammans med sin syster Sophie.
Snoddaskiosken flyttade till Vallarondellen 1976 och har byggts ut i flera omgångar. Nu har Max sökt rivningslov för att kunna bygga en ny hamburgerrestaurang.
I Snoddaskiosken finns minnestavlor från de första decennierna.
2 november 1967. Fram till 1976 låg Snoddaskiosken vid korsningen Västra vägen–Hunnebergsgatan, intill Gottfridsbergsskolan.
