Allt fler börjar se det här som en trolig utveckling, och inte alls så långt bort i tiden. Under onsdagens Transportforum i Linköping presenterade LiU-forskaren Jonas Lundberg studier om framtida drönartrafik i Linköping och Norrköping som bedrivs tillsammans med Trafikverket, Luftfartsverket och Linköpingsföretaget Spotscale. Valet av städer beror på delvis på deras utformning.
– Det är två relativt stora städer som båda har flygplatser. Därför har vi studerat transfertrafik mellan städerna. Det finns också sjukhus, universitet och mycket teknikföretag. Dessutom finns det mycket trafik med militärt flyg som förstås skulle påverkas av drönare i luften, säger Lundberg.
Han konstaterar att drönare används redan i dag i stadsmiljöer.
– I Reykjavik används de för att leverera olika små paket. Fördelen är att man kommer dörr till dörr och att det inte innebär så mycket utsläpp.
Samtidigt står man också inför ett antal utmaningar. Bland annat buller, att drönaren riskerar att krascha och inte minst att luftrummet snabbt blir trångt. Forskarna har testat olika nivåer av regleringar, från att släppa drönarflyget helt fritt till att styra det betydligt noggrannare.
Till exempel kan man tänka sig att det uppstår flaskhalsar runt en flygplats där drönare inte får flyga. Där kommer aktörerna att vilja ta närmaste vägen runt, för att spara batteri. Det kommer att leda till trängsel och ökad risk för kollision eller andra haverier.
– Då gäller det att man placerar dem i zoner, på ett sätt så att trängseln inte uppstår där det finns mycket annan trafik, som en bilväg eller många gångtrafikanter till exempel, säger Jonas Lundberg.
Han visar visualiseringar med objekt som hopar sig runt det närmast tillåtna luftrummet runt flygplatsen i Norrköping. Studien visar också att det kan finnas en poäng med att inte blanda godstrafik, persontrafik och nöjesflygande drönare. I stället diskuterar man olika lager för olika syften.
– Persontrafik hamnar ofta högst upp i de lagren, och det skulle kunna handla om upp till 120 meter i luften. Men även då finns vissa problem: När persontrafiken landar så måste den flyga igenom de andra två lagren, säger Jonas Lundberg.
Ytterligare ett krux är hur själva regelverket för flygningarna ska kommuniceras.
– På något sätt måste aktörerna genast få koll på dem, och sedan kunna rätta sig efter dem. Troligast är att det sker med automatik. Våra simuleringar visar att det blir svårt för människor att övervaka alla drönare luftrummet.
Kommer det här verkligen att bli verklighet?
– Som forskare kan jag inte svara på det, jag har ingen kristallkula. Men jag tror att drönarna kommer att användas. Hur, ja det är något som samhället måste avgöra. Det är en politisk fråga, säger Jonas Lundberg.