Linköping svämmar just nu över, inte bara av internationella matmarknaden och tusentals flanörer, utan också av purfärska gymnasie- och universitetselever med sina faddrar. Nollning är ett sätt att "sparka in" och välkomna de nya eleverna, nollorna. I allehanda upptåg ska de bevisa sig vara värdiga.
Ett galet, kul och sammansvetsande spektakel, tycker vissa.
Ovärdigt och kränkande, tycker andra.
Via appen Jodel har kritiken mot framför allt gymnasienollningen varit stor.
Jodel är en relativt ny app-baserad community som fått snabbt fotfäste i svenska studentkretsar. Appen ger användare möjlighet att dela korta anonyma statusar med andra användare inom en tio kilometers radie. Till en början riktade sig appen huvudsakligen till högskolestudenter, men även gymnasieelever använder den flitigt.
Här är några av de synpunkter som, huvudsakligen från universitetselever, har framförts de senaste dagarna:
"Ni som är ansvariga för nollningen på Katedral, ni är vidriga människor."
"Linköping skulle vara en bättre plats om gymnasienollningarna tog efter universitetsnollningarna."
"Nollningen på gymnasiet är bara pinsam. Skäms! Ni är inte coola för att ni kan få nollan att göra förnedrande saker."
"Hur kan gymnasienollningen vara så öppen och (uppenbarligen) accepterad här? Såg nyss ett gäng tvingas ligga ner mitt på St Larsgatan. Man blir ju smått förtvivlad."
Vi begav oss på torsdagseftermiddagen ut i Linköpings centrum för att prata nollning. Och gick genast bet. De två första universitetsgäng vi stötte på tyckte visserligen en hel del saker, men sade sig vara ombedda från högre ort att inte uttala sig, utan hänvisade oss till en pressansvarig på universitetet.
Utanför Norins Ost hittade vi dock ett stort gäng gymnasienollor från Folkungaskolans ekonomiprogram.
– Om det är pinsamt? Ja, självklart, men det är ju det som är hela grejen. Och de som inte vill delta slipper ju, så vad är problemet, säger Natalie Skillingsås.
– Visst "straffas" man av faddrarna om man inte lyder, typ får ett ägg i skallen, men det är ju knappast något man blir "kränkt" över, fyller Vilma Libom i.
– Vi i klassen har lärt känna varandra suveränt bra under de här tre dagarnas nollning. Visst skämmer vi ut oss på olika sätt, men det hör till, tycker Max Bäckman.
Problemet, enas de om, kan ju vara att det vissa tycker är roligt uppfattar andra som kränkande.
– Men, som sagt, det är ingen plikt att delta, menar eleverna.
Utanför Konsert & Kongress träffar vi ytterligare två Folkungaelever, från sam beteende.
– Om någon nolla tvingas är det fel, men det har vi inte varit med om. Nollningen har bara varit väldigt rolig, tycker Hilda Boman och Amanda HellanderKindstedt.