Forskare vid Liu lät 17 friska försökspersoner i 20-årsåldern delta i undersökningen. Samtliga försökspersoner hade löpvana. En dag fick deltagarna ge sig ut på en löptur på fastande mage och en annan dag fick de vila lika länge före frukosten. Forskarna tog blodprover för att mäta stress, hjärthälsa och diabetesrisk vid upprepade tidpunkter. Deltagarna fick även mäta stresshormonet kortisol i blodet och saliven.
– Vi fann överraskande nog att kortisol i blodet steg snabbt av löpningen och att kortisol i saliven förblev högre på löpdagen ända fram till att man gick och lade sig på kvällen. Först på morgonen efter löpningen var kortisol i saliv normalt igen, säger professor Fredrik Nyström vid Institutionen för medicin och hälsa, i en kommentar.
Ett annat fynd som forskarna gjorde var att den hjärtskademarkör som används för att ställa diagnosen hjärtinfarkt – troponin T – gick att detektera i blodet hos de flesta deltagarna efter loppet. Hos tre försökspersoner blev halten så hög att den nådde gränsen som används för att diagnosticera hjärtskada kliniskt. Dagen efter loppet var nivåerna av hjärtskademarkören dock åter så låga att de var omätbara hos alla deltagare utom en. Enligt forskarna vid Liu har det tidigare inte visats att liknande tecken på kroppslig stress kan ses hos friska 20-åringar som springer en så kort sträcka som fem kilometer i maxfart.
Vilka slutsatser ska dock motionärer dra av Linköpingsstudien? I ett pressmeddelande säger Fredrik Nyström:
– Om man tränar för att få ett friskt hjärta och för att motverka diabetes ska man nog i alla fall inte ta i så hårt. Man undrar hur det skulle sett ut om vi hade testat äldre och överviktiga personer.
Resultaten av studien har publicerats i tidskriften Plos One.