I början på denna vecka presenterade regeringen sin enskilt största satsning i vårbudgeten: 2,3 miljarder kronor per år till skolan. Kommunerna får själva avgöra vad man vill satsa på: fler lärare i klassrummet, mindre klasser eller fler speciallärare.
”Ska det bli ordning och reda i klassrummen så måste klasserna bli mindre”. Det är en vanlig åsikt bland lärarna och också ett av socialdemokraternas vallöften. I tisdags lade sig regeringen så nära S man kan komma med sitt förslag om stora satsningar på skolan. ”En politisk idéstöld”, skrev Ewa Stenberg, Dagens Nyheters politiska kommentator, om att utrymmet på det politiska mittfältet krympte till en tummetott.
Anders Jidesjö, lärare och forskare på Tema Vatten på Linköpings universitet, är trött på föreställningen att ”mindre klasser för de minsta” löser många av dagens problem i klassrummen. Han känner inte till någon forskning som stöder uppfattningen att mindre klasser ger ett pedagogiskt lyft.
– Jag har i varje fall inte stött på en sådan rapport, säger han och ser mig stint i ögonen.
– Duktiga lärare som förstår hur man möter eleverna är det som mest påverkar elevernas prestationer. Det räcker inte att bara kunna sitt ämne, du måste också kunna hantera ämnet i mötet med barn. Kort sagt: lärarens kompetens och skicklighet är det som avgör.
Hur har föreställningen om för-delarna med mindre klasser kunnat växa sig så stark?
– Ja du, vad är en sanning? Jo, det är när tillräckligt många säger samma sak.
Sant är däremot är att väldigt få vill bli lärare i dag. Söktrycket är klent. Störst svårigheter är det att få fram behöriga lärare i NO, teknik och matematik. Faktum är att i nästan alla länder som genomgått modernisering så är intresset för dessa ämnen lågt. Men det finns hopp. Anders Jidesjö visar i sin avhandling från 2012 att ungdomar inte avfärdar NO och teknik som tråkigt eller oviktigt.
– Det hänger på presentationen. Innehållet i populärvetenskaplig journalistik stämmer överens med ungdomars smak och intressen, säger han.
Vilka är de största problemen med NO-undervisningen?
– Bland annat att kvaliteten måste höjas och att lärarna behöver systematiskt stöd i att utveckla sin undervisning. Ska vi hävda oss mot länder som Indien, som utbildar 9 000 naturvetare om året så kan vi bara tävla med kvalitet.
Är det därför NO-lärarna tröttnar? De känner av kraven på förnyelse, men varken vill eller kan ändra på sig?
– Nej, de viktigaste skälen är för låg lön, dåliga arbetsförhållanden, dåliga möjligheter till karriär, dåligt stöd och dåliga möjligheter till utveckling. Och det här gäller över hela linjen. Men NO-lärarna har en särställning, eftersom de också är attraktiva på andra områden.
Så nu måste Sverige kavla upp ärmarna och utbilda fler lärare i dessa ämnen?
– Nej, faktiskt inte. Cirka 20 procent av en generation väljer natur och teknikområdet, och det är ungefär behovet. Om det hade funnits en brist på naturvetare/tekniker, så skulle vi sett företag som anställer dessa, säger han.
I Sverige i dag finns en del arbetslösa inom naturvetenskap/teknik. Då och då väcks idén att dessa bör omskolas/snabbutbildas till lärare.
Men den tanken avfärdar Anders Jidesjö:
– Att snabbutbilda individer från andra utbildningar är en tveksam åtgärd eftersom de omskolade troligen snart kommer att lämna skolans verksamhet.
Vad vill du hellre se?
– Släpp fram lärarna och deras kompetens, låt lärarna och deras elever äga en utvecklingsprocess. Då ska ni få se på skolutveckling.
Du säger att svensk skola kan lära av Discovery Channel och populärtidskrifter om naturvetenskap...
– Tilltalet är kul och relevant och utgår från elevernas intressen. Utbildnings-radion ger oss också goda exempel på hur man kan inleda ett pass med samtidsämnen som svält och översvämningar för att längre fram i lektionen landa i frågor om vatten och elförsörjning.
– Andra möjliga ingångar kunde vara ”vad vi äter och dricker”, ”sjukdomar”, ”luften vi andas”, ”hur vi transporterar oss” och via den vägen komma fram till atomer och molekyler.
Men vad svarar du om en högstadieelev frågar: ”Varför måste jag känna till Ohms lag?”
– Jo, för att vi vill göra eleverna allmänbildade. När du går ut högstadiet ska du kunna hänga med i nyhetssändningarna, du ska kunna öppna en dagstidning och förstå det som rapporteras. Ytterst är det en demokratifråga.
I dag fungerar det inte riktigt så. Anders Jidesjö menar att fram tills nu har rekryteringsbehovet fått styra undervisningen. Målet har varit att hitta de cirka 20 procent av eleverna man vill ha in på de naturvetenskapliga programmen. Något som har präglat undervisningen i decennier.
– Vi måste höja ribban. Skolan ska vara en plats där alla ska kunna hänga med på lektionerna.
Vilka har nytta av dina resultat?
– Skolverket och Skolinspektionen, som ska utveckla undervisningen. Lärarna själva, förstås, och kommunerna som bär ansvaret för lärarnas fortbildning.
Får vi bättre resultat i skolan om den förstatligas?
– Jag är tveksam. Å ena sidan hamnar lärarna i kläm i sin yrkesutövning därför att de jobbar i skala från det lokala, regionala upp till det nationella och alla dessa aktörer vill vara med och rycka och dra. Då finns det ingen symmetri i systemet. Det gör att många lärare blir förvirrade och uppgivna. Å andra sidan är det först nu kommunerna börjar bygga upp organisationer för detta. Vore det inte klok politik att vänta och se hur det arbetet utvecklar sig? Fotnot: Med hjälp av Ohms lag kan man enkelt se sambandet mellan elektrisk spänning (U), ström (I), resistans (R) och effekt (P).