Året var 2016. Kristdemokraterna i Linköping hade som nytt oppositionsparti ett svagt valresultat i ryggen samtidigt som partiets ungdomsförbund stod i ett ordförandeskifte. Den då 30-åriga KDU-ordföranden Sara Skyttedal, med sina rötter i Tyresö, utsågs aningen oväntat till nytt kommunalråd i Linköping. I valet 2018 hade KD:s stöd ökat från 4,76 procent till 7,48 procent.
– Det var faktiskt inte jag själv som fick tanken om att bli kommunalråd i Linköping utan det var en medlem som hörde av sig. När jag lät idén gro litegrann kändes det rätt att engagera sig kommunpolitiskt – i en stad som befann sig i ett expansivt skede, säger Skyttedal från ett av hennes EU-säten Strasbourg.
Såg du Linköping en språngbräda?
– Nej, jag har aldrig tänkt särskilt många år framåt, utan jag flyttade egentligen till Linköping för att stanna. Jag var i full färd att bygga upp ett liv och trivdes väldigt bra med mitt uppdrag men när möjligheten uppdagades, att jag kunde bli förstanamn till Europaparlamentet, var det "too good to turn down".
Har du stängt dörren för en återkomst i Linköping?
– Vi har inte riktigt landat i hur vi ska tänka som familj än och sedan handlar det om vad mitt parti men framförallt väljarna vill. Jag är absolut öppen för att sitta kvar i EU-parlamentet en mandatperiod till men valet är först 2024.
När Skyttedal beskriver skillnaden mellan EU-parlamentet och Linköpings kommunfullmäktige använder hon sig av bildspråk. I Linköping är du som kommunalråd en stor fisk i en liten damm. I EU är du en stor fisk i en betydligt större damm.
– Här är jag en av 701 ledamöter så på så sätt är det mer utmanande att sticka ut, men om man lyckas får man större genomslag.
Har du lyckats med det?
– Det tror jag absolut. Just nu sitter jag bland annat med en av de tyngre lagstiftningarna som vi har, kring handels- och utsläppsrätter.
Tillsammans med Lisa Nåbo (S) och Lena Micko (S) är Sara Skyttedal den enda i Linköping som har hoppat av kommunfullmäktige på grund av ett nytt politiskt uppdrag.
Hur ser du på att så många hoppar av fullmäktige?
– Många har ju svårt att få vardagen att gå ihop. Jag var heltidspolitiker men att vara ledamot i fullmäktige eller i en nämnd är inget som man försörjer sig på. Man behöver nog fundera över hur man schemalägger politiken för att underlätta för fler.