Många orienterar sig via väggar, berättar Anders Näkne och visar hur opraktiskt man satt upp en skylt mitt i hörnet på den trottoar som leder till syncentralen, dit alla östgötar med nedsatt eller förlorad syn måste ta sig då och då.
Det här är bara ett exempel av flera som Synskadades riksförbund i Linköping och Östergötland pekar på när de hävdar att tillgängligheten i Linköping blir sämre för vissa utsatta grupper.
Johan Pettersson, 33 miste sin syn i yngre tonåren, i dag är han ombudsman för Synskadades riksförbund i Östergötland. Han säger att tillgängligheten just kring Syncentralen är en fråga som diskuterats. Men utan någon större effekt, än så länge.
Här finns några så kallade ledstråk på vissa trottoarer, men samtidigt har någon satt upp en stolpe mitt i eller placerat en skylt precis i ett hörn.
– Eftersom vi gärna, om så är möjligt, orienterar oss längs med husväggar är det inte så bra att den står där, just där vi ska gå runt hörnet, säger han.
Vägen fram till Syncentralens entré är inte heller anpassad efter den grupp människor som ska dit. Här finns inget så kallat taktilt stråk som gör att det går att orientera sig för den som inte ser. Det gör att risken för att snubbla över en trappa eller gå in i en massa cyklar är överhängande.
– Går man med vit käpp så går man aldrig rakt fram, om man inte har hjälp av ett ledstråk, konstaterar Johan Pettersson.
Johan Pettersson, ombudsman Synskadades riksförbund i Östergötland, är på väg in i Syncentralen men riskerar att trilla över parkerade cyklar. Med ett ledstråk i backen hade den risken varit borta.
Funktionsrätt i Linköping, som är en paraplyorganisation för funktionshinderföreningar, är oroade över det de ser som minskad tillgänglighet för utsatta grupper. I dagsläget är de bekymrade för tillgängligheten i nya simhallen. Som ska vara för alla, är det utlovat. Hittills har Funktionsrätt avböjt att vara med i kommunens kampanj inför invigningen.
– Vi har aldrig blivit inbjudna till simhallen för att få en uppfattning om den är tillgänglig eller inte, det säger Ann-Christine Petersén ordförande i Funktionsrätt i Linköping.
Anders Näkne, vice ordförande i Funktionsrätt och även ordförande i Synskadades Riksförbund i Linköping är också mycket kritisk till hur lite frågan om tillgänglighet för vissa utsatta grupper har diskuterats när det gäller just simhallen.
– När vi hört oss för så har vi fått veta att kommunen utgår från att byggherren följer lagen. Men lagen anger bara en lägstanivå för tillgänglighet.
Nogger står på ett taktilt ledstråk. Underlaget där skiljer sig från det omkring, så att en person med nedsatt syn kan känna skillnad.
När det gäller Linköping i stort så utgör hål i gator, skyltar som står i vägen, cyklar som står lite huller om buller, för höga trottoarkanter eller inga trottoarkanter alls, hinder för många.
Anders Näkne räknar upp Platensgatan, Nygatan, Apotekargatan, Ågatan och Klostergatan som exempel på gator som efter omgörning blivit helt omöjliga för synskadade att orientera sig på.
Det handlar bland annat om att man tar bort trottoarkanter. Trottoarkanter är till exempel ett otyg för den person som sitter i rullstol. För en synskadad person kan kanten vara skillnaden mellan liv och död.
– För oss som går med vit käpp så är ju trottoarkanten ett meddelande till oss att här är gränsen mellan trottoar och gata.
Det räfflade partiet med vita plattor är ett så kallat taktilt ledstråk och är till för synskadade att kunna ta sig fram lättare. Men någon har placerat en skylt mitt i ledstråket.
Men det handlar absolut inte om antingen eller. Det går mycket väl att arrangera en miljö som är bra både för rörelsehindrade och personer med nedsatt orienteringsförmåga. Det görs genom att lägga in så kallade taktila ledstråk i backen. Stråk där underlaget skiljer sig från angränsande ytor och gör att synskadade känner vilken väg man ska gå, antingen med käppen eller genom skorna.
Anders Näkne, tar Platensgatan som exempel. Där den korsar Ågatan finns ingen information i backen som talar om för den som går med käpp att nu stiger du mitt ut en gata där det kommer både cyklar och bilar. Cyklarna i tämligen hög fart dessutom.
– Det som gör det sorgligt är att vi faktiskt varit ute med kommunen på de här gatorna. Platensgatan, som var den första gata som byggdes om, visade vi att det inte fungerade, och vi har haft möten. Men ingen verkar ha lyssnat. Man fortsatte bara att bygga.
Korsningen mellan Ågatan och Platensgatan är en extra besvärlig plats för en synskadad person där både cyklar och bilar passerar.
Är det rimligt att ta så mycket hänsyn till några, trots allt, ganska små grupper?
– Ja, det är ju en bra fråga. Men det finns ju lagar och regler kring tillgänglighet och det behöver inte vara krångligt. Men det krävs att man pratar med oss, säger Anders Näkne.
Det man möts av, säger de, är beskedet att det finns experter på tillgänglighet i kommunen.
– Men vi hävdar att de enda verkliga experter som finns är de som själva lever med sin funktionsnedsättning. Involvera oss tidigt i planeringen så kan Linköping verkligen bli tillgängligt för alla, säger Ann-Christine Petersén.