Skyddszoner ska säkra åvattnet

Omkring 25 procent av Linköpingsbornas dricksvatten tas via Råberga vattenverk vid Stångån. Resten försörjs från Berggårdens vattenverk som får sitt råvatten från Ljungsjön och redan omfattas av ett vattenskyddsområde. I ett akut läge ska Råberga ensam kunna förse Linköping med allt dricksvatten.

Att förverkliga ett vattenskyddsområde för Stångån är mer komplicerat än för Ljungsjön, då många fler verksamheter i åns avrinningsområde berörs av restriktionerna. Det handlar om att skydda Stångån och sjösystemen uppströms vattenintaget vid Råberga från föroreningar på lång sikt.

Förra våren lämnade Tekniska verken in en ansökan om ett vattenskyddsområde för Stångån till länsstyrelsen. Förslaget innehåller tre skyddszoner (primär, sekundär och tertiär) och berör inte bara Linköpings kommun utan även delar av Åtvidaberg och Kinda. Restriktionerna blir mer omfattande ju närmare det är till Råbergas råvattenintag, Stångån och de andra ingående vattenmiljöerna (se karta).

För alla tre skyddszonerna gäller att skadliga ämnen, produkter eller varor ska hanteras så att det inte uppstår någon risk för att mark, grundvatten eller ytvatten förorenas. Restriktioner gäller bland annat hantering av brandfarlig vätska på mer än 250 liter, förvaringstankar och förbränningsmotorer liksom gödselanläggningar. I den första skyddszonen mellan Tannefors och Ärlångens utlopp vid Sundsbro får inget strandbete förekomma utan tillstånd. Avloppsanläggningar för fler än femtio personer ska ha larm som varnar när bräddningar sker.

I den första skyddszonen förbjuds lagring av timmer och massaved i vattenområdet. Marklagring under längre tid än tre månader kräver tillstånd av tillsynsmyndigheten. Bark, flis, spån och grot tillåts inte i primärzonen.

De anläggningar som finns idag får fortsätta i samma omfattning som gäller när föreskrifterna träder i kraft om de inte bryter mot andra lagar, till exempel miljöbalken. Ny miljöfarlig verksamhet får inte starta utan tillräckliga skyddsåtgärder som hindrar mark och vatten från förorenas. Detsamma gäller nya vägar och järnväg. Halkbekämpningsmedel (som vägsalt) och dammbindande medel som kan förorena ytvatten ska användas restriktivt.

Förslaget har under våren varit på remiss till olika myndigheter. Tidigt i höst får även markägare och andra berörda möjlighet att komma med synpunkter.

– Troligtvis sker det genom att vi går ut med en kungörelse och ett utställningsförfarande, då vi inte har möjlighet att skriva brev till alla tusen markägare, säger Göran Thunberg, handläggare på länsstyrelsens miljövårdsenhet.

Länsstyrelsens beslut om vattenskyddsområdet blir klart tidigast i slutet av året eller i början på nästa år.