MAJ 2020
Det säger Nathalie Jensen. Hon är 29 år och har arbetat inom äldreomsorgen sedan hon var 18. I dag arbetar hon inom Attendos äldreomsorg i Nykil. Antingen inne på servicehuset eller inom hemtjänsten.
Hon och hennes kolleger är vana vid smittor, allt från vanliga förkylningar till vinterkräksjuka. Men det som gör coronasmittan så speciell, säger hon, är att den är så oberäknelig.
– Smittsamheten är hög och den drabbar så olika. Från de som nästan inte blir sjuka alls till den som blir dödssjuk och kanske avlider, säger hon.
Nathalie är skyddsombud och hon tycker att den skyddsutrustning man har på hennes arbetsarbetsplats ökar tryggheten, både för brukarna och för personalen.
Vid minsta misstanke om att en vårdtagare är smittad, så gäller full skyddsutrustning som är munskydd, visir, plastförkläde med lång ärm som fästs vid tummen och så plasthandskar ovanpå det. Nu finns också skyddsglasögon att använda vid särskilda tillfällen, berättar hon.
Vi har också blå plasttossor som slängs när man går ut från en vårdtagare. Misstänker vi att någon är smittad så byter vi också arbetskläder helt, säger hon.
Pratar ni mycket om corona?
– I början gjorde vi absolut det. Men det blir en vardag med detta också. Tyvärr.
Generellt brukar arbete inom äldreomsorg och särskilt hemtjänst – oavsett utförare - utmärkas av att det är tungt, stressigt och brist på personal.
Är det inte en risk att brista i säkerhetstänkandet om det blir för hetsigt?
– Jo, visst är det stressigt ibland. Men vi planerar för hur vi ska göra. Planering är a och o.
Hon säger att hon är stolt över sina kolleger, de jobbar bra tillsammans och litar på varandra. Inte minst viktigt i sådana här tider.
– Vi hjälps åt som kolleger och det har vi alltid gjort.
Det gäller också vikarier. Precis som på många andra ställen är de en viktig del av den totala bemanningen.
– Vi har väldigt bra vikarier. Flera har jobbat länge och vi känner dem. De är väldigt bra kolleger.
Att dela upp anställda i grupper för att minska antalet personal som besöker brukarna i hemtjänsten vore förstås det bästa sättet att minska risken för smitta, oavsett vilken smitta det gäller. Det håller Nathalie med om. Men dit har man inte nått, trots att hon säger att viljan har funnits.
– Vi jobbar så olika, på olika procent och tider att vi inte är tillräckligt många för det.