I princip hela sitt yrkesverksamma liv har Jens Tångefjord arbetat med och för kollektivtrafiken. Samtrafiken, SJ, Östgötatrafiken och nu Svensk kollektivtrafik. "Klart att jag är lite färgad av jobbet", säger han.
– Ta bara det här med de höga drivmedelspriserna. Jag behöver inte bry mig ett dugg!
Jens Tångefjord har haft bil i merparten av sitt vuxna liv.
Men de senare åren har han funderat på hur en vardag utan bil skulle fungera. I somras fick han nytt jobb på branschorganisationen Svensk kollektivtrafik. I samma veva blev han av med förmånsbilen från sin förra arbetsgivare.
Plötsligt fanns det inga incitament för att skaffa en ny bil.
– Jag bor i Lambohov. Här finns förskola, skola, matbutik och jag har 100 meter till närmsta busshållplats.
Beslutet att "skrota" bilen var odramatiskt för Jens. Många i hans omgivning är nyfikna och har frågor kring hans ställningstagande.
– Alla människor kan inte ställa bilen, det har jag full förståelse för. Men många skulle kunna köra mindre.
När vi träffas har Jens varit utan bil i två månader. Han går och åker buss. Men framför allt använder han elcykel.
– Den är nyckeln till det här "nya" livet. Det går fort, jag kan transportera tyngre saker och jag blir inte svettig.
Till särbon i Norrköping och kontoret i Stockholm, där han är några dagar i veckan, tar han tåget. Med av- och påtagbara väskor cyklar han enkelt till matbutiken och handlar. De veckor han har sina barn beställer han matkasse med hemleverans.
– De där små sakerna förenklar livet mycket.
En annan sådan detalj som gör vardagen enklare är cykelgaraget på resecentrum. Jens betalar 80 kronor i månaden för att få låsa in cykel och hjälm.
– Det är guld värt att kunna knöla in blöta regnkläder och slippa ta med dem på tåget till Stockholm.
Nästa år väntar den första sommaren utan bil.
– Äsch, det löser sig. Jag och ungarna får väl ta pendeln till Motala och buss till Varamon. Det kan bli ett äventyr!
"Jag svär inte på att jag aldrig kommer att skaffa bil igen. Men som mitt liv ser ut nu går det förvånansvärt bra utan", säger Jens Tångefjord.
Det bilfria livet har gett Jens en oväntad känsla av lättnad.
– Inte för att det direkt var krångligt att ha bil. Men att äga och slippa tänka på en sak mindre ger en slags frihetskänsla.
Han är även mindre stressad än tidigare.
– Jag slipper sitta och svära i bilköer och vid trafikljus. Jag vet att det tar exakt 20 minuter för mig till stationen på elcykel.
Kombinationen av att inte äga någon bil och samtidigt arbeta för en bättre kollektivtrafik har gett en känsla av tillfredställelse på ett djupare plan.
– Transportsystemet är sakta men säkert på väg att förändras. Med risk för att låta pretentiös: Att vara en del av den förändringen är en go' känsla.
Jens släkt är utspridd över Sverige, men han tror inte att det kommer att bli krångligare att träffa dem. "Nej, en träff med familjen kräver ju ändå planering. Att då boka några tågbiljetter spelar ingen roll."