En kvinna lyfter sina båda armar mot himlen medan hennes heliga skrift bränns upp. Den ena handen är formad till ett peacetecken, i den andra håller hon sin mobiltelefon som spelar verser från Koranen.
– Även om han bränner Koranen hundra gånger så finns den i våra hjärtan. Han bränner en bok, men Koranen och dess budskap finns i varje hem, varje mobil och våra minnen, säger Aseah Khani.
Rasmus Paludans två timmar långa islamfientliga sammankomst skapar oro bakom kravallstaketet. Någon enstaka försöker ta sig förbi avspärrningen, men stoppas av sina egna. Det blir inte våldsamt den här gången, men Paludans agerande väcker känslor hos många som lyssnar och ser på.
Varje gång en ny koran plockas fram och eldas, kommer en ny våg med rop och buanden. En kvinna i en klunga av män, hörs över många andra och fäktar med armarna. "Alluha akbar" (Gud är störst)!
– Jag skulle vilja prata med honom, inte skada honom. Han frågade om någon kunde säga något positivt om islam, men han har megafon och inte jag, säger hon argt.
På plats på Lilla torget är det mestadels män och unga killar som har samlats. Till en början är några maskerade, men då det råder maskeringsförbud ser polisen till att munskydd och halsdukar sänks. En tonårskille har en stor regnponcho på sig. Han säger att han tog med den utifall polisen skulle använda vattenkanon mot honom – han vill helst inte bli blöt.
Robert Asmarsson vilar sina armar på staketet längst fram.
– Jag är kristen från Turkiet och kom till Sverige på grund av diskriminering mot kristna – men jag håller inte med om det som händer här. Jag skulle också bli ledsen om någon brände Bibeln.
Ian Lowry är också troende kristen. Han tar sig för bröstet.
– När jag såg Paludan bränna den första Koranen, fick jag ont här, säger han och klappar över hjärtat.
Andra uttrycker sig mer kraftfullt. Ett gäng killar håller sig lugna fysiskt, men skriker "Håll käften, horunge!" för att överrösta högtalarljudet.
Vad som sägs i megafonen, är svårt att höra. Men när Koranen brinner, talar bilden för sig själv.
När sammankomsten är över springer delar av folkmassan för att se när Paludan lämnar staden bakvägen.
Kvar på Lilla torget stannar Abdelwahed och samlar resterna av en bränd bok.
– Jag vill inte att någon ska stå på den heliga skriften.