I uppehållsrummet spelas pingis och biljard – och sorlet är högt. Ingenstans syns mobiltelefoner till. Här, på Ljungsbroskolans högstadium utanför Linköping, råder det från och med höstterminen mobilförbud under hela skoldagen. När eleverna anländer på morgonen lämnas mobiltelefonerna in och hålls inlåsta i heltidsmentorernas kontor. Först efter den sista lektionens slut delas de ut igen. Tidigare har eleverna endast lämnat ifrån sig mobilerna under lektionstid.
– Mobilen har blivit en konflikthärd många gånger och det har varit en diskussion i början av varje lektion. Det har hänt att elever har fotat och filmat, både varandra och lärare, som de inte får. Det har också varit en del elever som har bråkat på nätet under skoldagen – som vi har fått reda i, säger läraren Magnus Hilding.
– Det har förekommit kränkningar – men det har också förts argument på mobilerna mellan eleverna som har vuxit till större konflikter och riktiga bråk, fyller heltidsmentorn Mattias Hedlund i.
Det är vanligt att mobiler samlas in under lektionstid, men ingen annan kommunal högstadieskola i Linköping har infört mobilförbud under hela skoldagen. "Men flera skolor diskuterar frågan", skriver grundskolechefen Christel Horsak i ett mejl till oss. Bakgrunden till förändringen i Ljungsbro är, enligt rektorerna Beatrice Zechel och Jenny Lindvall, ett projekt som kommunen har tillsammans med bland annat Karolinska Institutet och hjärnforskaren Sissela Nutley. Hon förordar att skolorna ska vara mobilfria.
– Det började egentligen med tankar från skolans lärare, men det var projektet och Sissela Nutleys vetenskapliga stöd, om att mobilen stör i skolan, som gjorde att vi valde att ta steget och införa mobilfritt helt och hållet, säger skolans biträdande rektorn Beatrice Zechel.
Trots att det bara har gått ett fåtal månader av höstterminen menar lärare och rektorer att de redan ser positiva effekter. Förutom att konflikterna har minskat och fokus ökat på lektionerna tycker de sig se en förändring på rasterna.
– Man umgås mer istället för att sitta med näsan i telefonen och scrolla på Tiktok, säger Mattias Hedlund.
– Något annat positivt är att våra elever inte lika lätt har kontakt med elever på andra skolor. Det har hänt att våra elever har kallats ut från lektionerna för att möta upp andra elever vilket ibland har lett till tråkiga situationer med misshandel och liknande. Det ser vi inte längre, fortsätter Beatrice Zechel.
Ser ni några risker med införandet av "mobilfri skoldag"?
– Det vi har varit lite oroliga för var de elever som känner sig mer ensamma än andra och där mobiltelefonen har varit en sorts trygghet. Därför köpte vi in mycket material till uppehållsrummet och biblioteket för att aktivera och fånga upp så många elever som möjligt, säger rektor Jenny Lindvall.
Hur har förändringen mottagits?
– Från föräldrarna har det varit övervägande positivt. Jag som rektor har bara fått tre mejl från vårdnadshavare som har ifrågasatt beslutet – och vi har cirka 300 elever på skolan. Att vi har föräldrarnas stöd underlättar för oss.
Men reaktionen från skolans elever har varit mer negativ.
– Från elevernas sida har det varit, sen vi gick ut med det här, att det är det värsta beslutet som någonsin tagits och kommer att tas. Telefonen har alltid funnits där, så det är ju en stor förändring för dem att anpassa sig till, säger Mattias Hedlund.
Åttondeklassarna Ludvig Ekvall och Alexandra Forsberg håller inte med om de positiva effekter som lärare och rektorer lyfter.
– Det var bättre att ha mobilen på rasterna. Jag och mina kompisar spelade mycket samma spel och hade mer konversationer om sånt – jämfört med nu. Nu sitter vi tysta eller bara spelar pingis, säger Ludvig Ekvall.
– När man hade mobilerna spelade folk ändå pingis, biljard och var sociala. Skolan säger att man köpt in grejer, men man behöver oftast vara fler för att spela – och är man ensam blir man oftast inte inbjuden. Man blir ändå ensam, säger Alexandra Forsberg och fortsätter:
– Min kompis har också märkt att folk blir rastlösa när de inte har mobilerna och att de då mobbar mer och är taskiga.
Eleverna saknar också möjligheten att kolla på klockan och schemat i mobilen.
– Det har blivit svårare att komma i tid till lektionerna. Man får springa runt i skolan för att hitta en klocka eller ett schema, säger Alexandra Forsberg.
Ebba Lilja och Wera Hedström, från årskurs sju, är vana vid att vara utan mobilerna under skoldagen. I mellanstadiet är det nämligen dessa regler som gäller.
– Det är inte en jättestor skillnad för oss men telefonen är ju en trygghet ifall något händer. I början kände man inte lärare eller klasskompisar jättebra så det hade känts bra att ha mobilen, säger Ebba Lilja.
Vad säger ni (lärare och rektorer) när ni hör elevernas åsikter?
– Jag tänker att det handlar mycket om kunskap och om att få eleverna att förstå den här åtgärden. Går man på en persons känsla och intresse är det förstås roligt med en mobiltelefon men som elev, eller även en vuxen för den delen, ser man inte alltid de negativa konsekvenserna. Man ser inte alla de kränkningar som skett på grund av mobiltelefonerna, säger rektor Jenny Lindvall.
Hur kommer ni att utvärdera förändringen?
– Vi kommer såklart att jämföra skolresultaten och ta med det som en aspekt. Sen måste vi ta till oss elevernas åsikter. Vi har satt upp fler klockor men de kanske inte är tillräckligt många, och det kanske behövs scheman på fler ställen. Det är saker som vi måste följa upp.
– Det här är också något som man måste låta gå några år. Det är ett långtidsprojekt. Om några år har vi nior som aldrig har fått ha mobilen i skolan. Då kanske attityderna är annorlunda, fyller Mattias Hedlund i.
Förändringen är inget test utan den är, enligt skolledningen, här för att stanna. Miljöpartiet i Linköping har uppmärksammat beslutet och föreslår nu, i en motion, att kommunen tar fram stödmaterial till rektorer som vill införa en mobilfri norm.
– När jag pratar med kollegor på andra skolor är det största problemet oftast var mobilerna ska förvaras. Vi som har tre heltidsmentorer har en bra plats där det alltid finns någon som kan ha uppsikt över telefonerna och lämna ut dem när det behövs. Så jag tror att kommunen framförallt skulle behöva hjälpa till med det rent fysiska och administrativa, säger heltidsmentorn Mattias Hedlund.