Felicia har en väldigt nära relation till sina mamma som har stöttat henne. "Min mamma är den bästa personen i världen. Det finns ingen bättre."
Mobbningen började redan i förskoleklass. Felicia Högberg kan sammanfatta sin skolgång med tre ord: långsam, ensam och inte så lärorik. Att den inte har varit lärorik beror på att hon inte har varit mycket i skolan, varken under grundskolan eller gymnasiet.
– Jag har aldrig känt mig trygg i skolan så därför har jag valt att stanna hemma.
Under hela grundskolan mådde Felicia väldigt dåligt.
Vid ett tillfälle var hon hemma från skolan i tre månader. Mobbningen gjorde det svårt att gå tillbaka till skolan. Nästan all tid spenderades i sängen.
– Vi var tvungna att åka till frisören. Jag hade en jättestor tova i bakhuvudet för att jag vägrade gå upp.
Då var Felicia 13 år och fick klippa av en stor del av håret.
Den psykiska ohälsan som Felicia levde med varje dag påverkade hur hon såg på sig själv som människa.
– Jag såg på mig själv som ett monster. Någon som inte är värd någonting.
På fritiden gillar Felicia Högberg att spela dataspel. "Det har alltid varit en trygg plats för mig. Jag hittade mina första vänner där som jag fortfarande pratar med varje dag."
Vad är din känsla om dig själv idag?
Felicia skakar på huvudet.
– Jag vet inte.
Ser du dig fortfarande som ett monster?
– Ja, säger Felicia och ber om en paus.
Efter några månader på ett gymnasium i Linköping flyttade Felicia och hennes familj till Dalarna, men mobbningen fortsatte och i slutet av andra året bestämde sig Felicia för att hoppa av skolan.
Ett år senare fylldes hennes sociala medier med bilder på jämnåriga som åkte flak för att fira att de hade tagit studenten.
– Det är jättetråkigt att missa det men jag har aldrig varit en partyprisse. Jag gillar inte att vara bland stora mängder folk.
Böcker har alltid varit Felicias tillflyktsort.
"Jag gillar att gå till biblioteket för att jag älskar att läsa. Många tänker att läsa är världens tråkigaste grej men jag tycker verkligen att det är kul. Man får bygga upp sin egna lilla värld när man läser en bok."
Felicia hade några ströjobb åren efter avhoppet och bestämde sig sedan vid 20 års ålder söka till Valla folkhögskola i Linköping – och hon kom in.
På Valla folkhögskola i Linköping finns flera linjer där målet är att ta en gymnasieexamen. Det finns en kurs som är särskilt anpassad för de som behöver extra stöd och struktur. Det är den utbildningen som Felicia började i augusti 2024.
– Det var en känsla av att vara hemma för första gången. Det är här jag har fått vara mig själv utan att skämmas.
Felicia har alltid sett sig som introvert och blyg men det har ändrats sedan hon började på skolan. Här har hon fått kompisar och börjat dansa. Hon upplever att det har gjort det enklare för henne att vara sig själv och uttrycka sina känslor.
– Det har omvandlat mig till en annan person som jag tycker mycket mer om.
Idag bor Felicia Högberg i Berga tillsammans med sin sambo och katten Elvis.
Eftersom Felicia missade mycket skoltid under åren som hemmasittare finns det mycket att ta igen. Nu ser hon till att inte missa något. Hon är motiverad och frågar lärarna på folkhögskolan efter läxor.
– Jag vill ha något att göra när jag kommer hem från skolan.
Hemmasittare är ett begrepp som Felicia inte alls gillar. Hon upplever att ordet är fult och att samhället ser hemmasittare som lata och att de förstör sina liv.
– De är ju hemmasittare på grund av att det är svårt, det är därför man är hemmasittare.
Vad skulle du vilja säga till dem som säger det?
– De har ingen aning om vad de pratar om. Har man aldrig varit hemmasittare och alltid varit den som presterar har man ingen aning om hur det är att ha det så. Det kan vara att man inte känner sig tillräcklig och väljer att vara hemma istället.
Anton Byström jobbar som studiestödjare på Valla folkhögskola. Han berättar att många som kommer till folkhögskolan har med sig erfarenheter av upplevda misslyckanden likt Felicias.
– Vi fokuserar väldigt mycket på att lyckas, och få känna den känslan och stärka sin tilltro till sina egna förmågor, säger han.
I stället för att motiveras av en rädsla att misslyckas är skolans mål att stärka varje individ så att de själva kan klara skoluppgifterna.
Lisa Nissen är studievägledare på folkhögskolan och delar Anton Byströms uppfattning om att många deltagare bär med sig känslan av misslyckanden.
– De har erfarit en skolform som inte fungerat för dem. Det kan handla om psykisk ohälsa, mobbning och negativa erfarenheter från skolan. Men det betyder inte att man tycker illa om skolan utan bara att det varit svårare att ta sig dit.
Anton Byström har jobbat på Valla Folkhögskola i ett halvår. "Jag får se eleverna lyckas och må bra."
Både Lisa Nissen och Anton Byström vittnar också om att många studerande upplever en press på sig, att själva vara på samma plats som jämnåriga är.
– Att se andra 20-åringar påbörja universitetsstudier kan skapa en stress att vilja komma ifatt, säger Lisa Nissen.
– Samhället i stort vill att man ska följa hur de andra lever sitt liv, det kan generera känsla av att ligga efter, säger Anton Byström.
Valla Folkhögskolas studievägledare Lisa Nissen hjälper studenterna att komma vidare i sina studier. Här får de inte betyg utan ett omdöme efter sina studieår.
Vad tycker ni om ordet hemmasittare?
– Jag tycker att ordet skaver, säger Lisa Nissen.
– Hemmasittare låter självvalt, fast det kommer från ett strukturellt problem där externa faktorer har spelat en stor roll i varför man fastnar hemma. Jag vill inte säga hemmasittare, säger Anton Byström.
Felicias utbildning på Valla folkhögskola är klar sommaren 2027. Då är hon 23 år. Om hon fick säga något till sitt 13-åriga jag som låg hemma i sängen och fick tovor i håret, så är det att det kommer att bli bättre.
– Du kommer ha en mycket ljusare framtid än du har nu. Du kommer skaffa vänner, ha någon att gå till och ha ditt hem.