"Skolan är för segregerad"

Ola Lager är pensionär sedan flera år men fortsätter ändå jobba som lärare i Linköping. Så mycket älskar han skolan. Men Ola är frustrerad, han ser skolan förändras på ett sätt han inte tycker är bra.

Ola Lager är en av många pensionerade lärare som fortsätter arbeta inom skolan. Han tycker inte om utvecklingen han ser i Linköpings skolor.

Ola Lager är en av många pensionerade lärare som fortsätter arbeta inom skolan. Han tycker inte om utvecklingen han ser i Linköpings skolor.

Foto: Christer Kustvik

LINKÖPING2017-05-06 07:30

– Skolan har blivit en smältdegel för allt som samhället i övrigt önskar skulle kunna ske på andra platser. Som till exempel uppfostran, den ligger nu mycket på skolan men det säger ju allt sunt förnuft att en grundläggande uppfostran bör ske i hemmet.

Ola har läst Correns reportageserie "Skolan i dag" och reagerat.

Efter över 30 år inom skolan, mesta tiden som speciallärare, är han fylld av tankar kring skolans utveckling.

– Min tid i skolan har varit så rolig. På de allra flesta ställen är det fantastiska elever och trevliga, kunniga kollegor, men det skiljer väldigt mycket mellan olika skolor.

Ola brinner för att stoppa segregeringen i Linköpings skolor.

Han tycker kommunen borde bussa runt elever med utländsk bakgrund så att de sprids jämnt i alla kommunens skolor.

– Ja, det är min bestämda uppfattning. Det är få länder som drivit skolsegregationen så hårt som Sverige. USA har ju visat att det fungerar att bussa runt elever från utanförskapsområden.

– Den enda vägen till integration går genom arbete och vägen dit går genom blandade skolor. Inte att man sitter på varsina håll med helt skilda världar. Boendesegregationen får inte vara så kompakt som den är i Linköping i dag. En av skolorna jag har jobbat på, Bäckskolan, har nästan 100 procent barn med utländsk bakgrund. Eleverna på dessa skolor går i stort sett en hel skoltid utan att träffa på så kallade etniska svenskar. De kommer heller aldrig in i miljöer med etniska svenskar och de pratar ”Rinkebysvenska”. Språket är otroligt viktigt i dag, med ett dåligt språk är eleverna i de här områdena dömda på förhand i vårt samhälle. Det fria skolvalet har gett oss ännu mer segregerade miljöer. Men när skolkommissionen nyligen föreslog utlottning av skolplatserna så blev det ju ramaskri.

Ola har ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt elever med begåvningshandikapp.

– Det måste finnas resurser för att plocka undan barn med sämre möjligheter och ge dem extrastöd. Det görs på vissa skolor, men inte alls på andra och skolpolitiker och myndigheter vill ju att undervisningen alltid ska vara sammanhållen, man är livrädd för att plocka ut barn i mindre grupper. Det är så fel, min bild är att de barn som har blivit det har självförtroendet kvar när de lämnar skolan. Men de som bara sitter av lektionerna i skolan fördärvar sitt självförtroende totalt, de har ingen chans och blir ofta förtidspensionärer eller bidragstagare.

– Tidigare fanns både ”obs-klasser” och ”hjälpklasser”. Det är elever jag har följt i många år, som speciallärare, och av min tidigare elever så har nästan alla kommit ut i någon form av arbetsverksamhet. Men på senare har dessa barn integrerats i den vanliga skolan och när de lämnar skolan kommer i stort sett ingen ut i någon verksamhet. Av många skäl såklart, vi har ju inte så många enkla jobb längre. Vi skulle behöva fler enkla jobb, men på grund av ganska stor politisk ovilja så skapar man inte det.

– Vi måste skapa en steglös skola, där de som har lätt för sig slipper tycka att det går långsamt och de som har det svårare slipper förstå mindre och mindre för varje årskurs. Annars hämmar vi alla grupper, utom möjligen de som ligger precis i mitten som tycker det är okej. Det går inte att ha den spännvidden i klasserna som vi har i dag, med de som knappt förstår något tillsammans med de som tycker det går för sakta. Lärarna kan inte individualisera så mycket.

–Tidigare var det så att elever sades vara ”särskolemässig och bör placeras i särskola”. Men i dag är det ju föräldrarna som bestämmer var barnen placeras. Är barnet gravt handikappat så förstår ju alltid föräldrarna att det behövs särskola, men bland de barn som ligger på gränsen, och skulle må bra av särskolan, då väljer tyvärr föräldrarna ofta den vanliga skolan eftersom de är rädda för att deras barn ska stämplas som idiot. Och det kan jag förstå. Men det borde finnas former för att fånga upp dessa barn i skolan.

Vad menar du med steglös skola?

– Jag tycker inte man ska ha årsindelad undervisning. Barn är olika och de tar olika lång tid på sig att nå olika nivåer. Eleven i årskurs 5, som inte kan matematiken i årskurs 2, får ändå matten för årskurs 5 och misslyckas då hela tiden för att man inte individualiserar, som det står i läroplanen att man ska göra.

Som speciallärare vet jag att det går att göra i små grupper och där hitta exakt var eleven ligger, men det går inte som klasslärarna har till uppdrag att individualisera för 20—30 elever. Det är helt orimligt.

Ola hade själv läs- och skrivsvårigheter i unga år, men har övervunnit dem genom hårt arbete.

– Skolinspektionens uppdelning av bra och dåliga skolor bygger enligt min mening på många formalia, tyvärr inte på den faktiska undervisningen som bedrivs. Det finns fantastiska skolor, med suverän undervisning och bra resultat, som inte får bra skolinspektionsbetyg bara för att de inte dokumenterar så mycket som krävs idag. I stället för att vi didaktiker får lägga vår totala energi på att undervisa, på att göra goda lektionsförberedelser, så krävs vi på dokumentation till förbannelse. Den administrativa delen och rastvaktandet måste skötas av annan personal. Vi kan inte använda lärarna till det. Lärarna behövs till undervisningen.

– Skolan har blivit en ekonomisk maskin där det viktigaste är att ekonomin går ihop. Skolledare i dag är för lite pedagogiska ledare och för mycket administrativa, ekonomiska ledare. Rektorerna är livrädda för att mista eleverna och skolpengen och de vet att de åker om de inte håller budget.

– Jag vet flera exempel där rektorer tvingat lärare att sätta ett visst betyg. Det är fullständigt regelvidrigt. Jag har själv blivit beordrad att sätta betyg på kurser som aldrig har hållits. Det gör rektorer för att inte få skolinspektionen på sig när den ser att kurser inte har hållits. När jag har vägrat har rektorn själv gått in och satt betygen.

Ola menar att skolan har en ny sorts föräldrar att hantera i dag.

– Det har ju blivit så att vissa föräldrar helt har tagit över, de ringer och hotar lärare som de tycker sätter fel betyg. Skolan måste sätta stopp. På ett sjukhus går inte andra in och säger till hur kirurgen ska operera. Men alla har gått i skolan och har en erfarenhet, så alla tycker till om skolan. Många har tagit stryk av skolan som barn och det märks sedan när de blir vuxna, i deras syn på skolan.

En av lösningarna på det är enligt Ola tvålärarsystemet.

– Lärarna behöver stöd av varandra. Skolan i dag är en ny värld.

Skolan i dag

En serie reportage där Correns chefredaktör gör nedslag i skolan i dag, vårterminen 2017.

I dag: Pensionerade läraren Ola Lager som reagerar på hur segregerade skolorna i Linköping har blivit.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om