Vad var det egentligen som hände i ett hotellrum på Linköping arena omkring klockan 18.00 den 3 november i fjol?
Polisen har ägnat nio månader åt att försöka besvara den frågan – en fråga som rimligen endast två personer kan svara på: Den skottskadade 17-åringen och den 22-årige man som åtalats för mordförsök. Endast de två befann sig i rummet.
Klart är att 17-åringen hade en nästan osannolik tur som överlevde. Han träffades av ett skott rakt i ansiktet och kulan stannade i nacken. Kammaråklagare Britt-Louise Viklund sade under sin sakframställan att gärningen var livsfarlig.
I de första polisförhören lämnade 17-åringen en berättelse som gick ut på att han hade börjat leka med skjutvapnet på hotellrummet och att han av misstag råkade komma åt avtryckaren och sköt sig själv. Tonårspojken vidhöll sina uppgifter i flera förhör och deltog till och med i en rekonstruktion på det aktuella hotellrummet, där han på ett mycket tydligt sätt visade hur han riktade pipan mot sitt eget ansikte och tryckte av.
Polisen tycks inte ha trott på 17-åringens första version av händelseförloppet och i ett förhör som hölls den 25 januari ändrade han plötsligt sin berättelse. Han påstod att det i själva verket hade varit 22-åringen som hade lekt med skjutvapnet och av misstag avlossat skottet.
När det på tisdagseftermiddagen var dags för 17-åringen att höras i säkerhetssalen i Linköpings tingsrätt höll han fast vid sin uppgift att det var 22-åringen som avlossade skottet.
– Han hade på sig handskar och höll i ett vapen som var riktat mot mig. Jag hoppades att vapnet inte var laddat. Han skojade, då flög kulan ut, sade 17-åringen.
Tonåringen påstod även att 22-åringen hade lagt det nyss avlossade vapnet i hans hand. Därefter lämnade 22-åringen hotellrummet efter att först ha larmat SOS. 17-åringen lyckades ta sig upp från golvet och kunde ta sig ut till den väntande hjälpen.
– Jag öppnade dörren, det var svårt, den var tung. Jag hade panik, det kändes som att jag skulle dö. Jag tog hissen ner och såg en massa poliser utanför. Jag sa att jag hade skjutit mig själv, jag ville inte att han (22-åringen) skulle drabbas, det var en olyckshändelse.
22-åringens advokat, David Massi, ifrågasatte 17-åringens senaste version av händelseförloppet och antydde att brottsoffret ändrade sin berättelse för att själv slippa bli frihetsberövad för grovt vapenbrott. 17-åringen insisterade dock i rätten på att han nu talade sanning och menade att det var den tystnadskultur som råder i utsatta områden som låg bakom hans tidigare beslut att själv ta på sig skulden för det inträffade.
– Det finns en tystnadsplikt i alla förorter. Man ska inte prata med polisen. Man blir inte gillad om man pratar med polisen, sade 17-åringen, som också var noga med att påpeka att han hade en vänskapsrelation med 22-åringen och att denne absolut inte hade någon anledning att skjuta honom med uppsåt att döda.
Åklagaren har i sin stämningsansökan lämnat en öppning för att det hela kan ha varit en olyckshändelse. 22-åringen har i första hand åtalats för försök till mord, men i andra hand har åklagaren yrkat att mannen bör dömas för grovt vållande till kroppsskada. 22-åringen hävdar att det var 17-åringen som sköt sig själv och nekar därmed till brott.
Rättegången fortsätter under onsdagen och vi rapporterar live från Linköpings tingsrätt.