På eftermiddagen den 4 december 1967 stängde Lilian Pettersson, i förgrunden, och Eva Sandström samt deras arbetskamrater av symaskinerna för sista gången. Verksamheten flyttades då till Helsingborg. Foto från den 28 november 1967.
Vår stad
Avsikten var också att företagets tillverkning i Helsingborg skulle flyttas till Linköping. Linnefabriken tillverkade vid den tiden årligen 300 000 skjortor.
Beslutet kom dock snabbt att omprövas. Importen av kläder från lågprisländer hade skapat den så kallade tekokrisen. Hösten 1966 beslutades i stället att verksamheten vid Linnefabriken, som då sysselsatte 250 personer, skulle flyttas till Helsingborg.
Avsikten var att produktionen i Linköping skulle upphöra i början av 1967, men inneliggande beställningar gjorde att avvecklingen dröjde till december 1967.
Linnefabrikens historia går tillbaka till 1876 då den 21-årige handlaren Jonn O. Nilson med hjälp av hemsömmerskor startade tillverkning av skjortor. Verksamheten utvecklades och 1886 etablerade Nilson en skjortfabrik.
Den översta våningen bestod, med undantag av två vattencisterner, av en enda stor arbetssal med plats för 220 sömmerskor. Företagets personal bestod i stor utsträckning av kvinnor. Bild från 1934.
Corren beskrev företagets skjortor som högkvalitativa och berättade att de såldes runt om i Sverige. Nilson ville i slutet av 1910-talet, på grund av många andra uppdrag, lämna den operativa ledningen. I januari 1910 sålde därför Nilson aktiemajoriteten till Fredrik Beén, som 1899 var en av grundarna av Stenströms skjortfabrik i Helsingborg. Företaget gavs samtidigt namnet Linköpings Linnefabriks AB.
Linköpings Linnefabriks ståtliga byggnad stod inflyttningsklar i augusti 1917. Den är ritad av stockholmsarkitekten Björn Hedvall. Corren beskrev byggnaden i närmast lyriska ordalag. Bild från 1934.
För att möjliggöra en produktionsökning uppfördes en i augusti 1917 färdigställd ny fabriksbyggnad på Platensgatan 26. Corren skrev att byggnaden harmoniserade med Vasastadens aristokratiska arkitektur.
Byggnaden är uppförd i tegel med bjälklag av armerad betong. Byggkostnaden var 250 000 kronor. Den översta våningen bestod, med undantag av två vattencisterner, av en enda stor arbetssal med plats för 220 sömmerskor. Huset inrymde även lokaler för tvättning, stärkning, strykning, paketering samt kontor. I bottenvåningen skedde tillverkningen av kartonger till skjortorna. Där fanns även personalens frukost- och tvättrum samt en portvaktsbostad.
Än idag påminns besökarna om byggnadens ursprungliga användning. Under de år fabriken drevs, 1917–1967, bevakades entrén av fabrikens portvakt, som hade sin bostad i bottenvåningen.
Corren skrev att personalens arbetslokaler var trevliga med ljusa färger och stora fönster. Den vattenkrävande verksamheten gynnades av en egen vattenkälla på tomten.
I det tidiga 1920-talets lågkonjunktur kämpade många svenska industrier med svårigheter. Under år 1921 fick Linnefabriken inga nya order. Linnefabriken behöll dock sin personal, men de fick sänkta löner det året. Konjunkturerna vände och 1928 köpte företaget Kristianstads skjortfabrik och sedermera även Härnösands linnefabrik.
Hösten 1959 köpte Stenströms Skjortfabrik aktierna i Linnefabriken.