Anton le Clerq arrangerar skivmässan i Linköping.
Gråmulet i superlativ var dagens färg. Trots, eller kanske tack vare, det regniga vädret samlades hundratals musikintresserade i Valla folkhögskola denna sista lördag i oktober.
Anton le Clerq arrangerar mässan. Han tycker att det finns för få platser där människor kan träffas fysiskt. Det är därför han engagerat sig i att ordna det här evenemanget, nu för femtonde gången.
Men varför just en skivmässa?
– Musiken är kanske nån drog nånstans, att man går in i nåt annat än en vardagsupplevelse, att kroppen börjar röra sig, antingen börjar man dansa eller sjunga.
Inne i Valla folkhögskolas lokaler, där skivmässan hålls, kryllar det av musikintresserade lyckosökare. Johanna Friis och hennes sambo har runt 60 plattor i sin skivsamling, som byggts upp över fem års tid.
– Det är nog att vi älskar musik liksom, man gillar att ha nånting man kan ge till sina barn nån gång, att lämna efter sig, förklarar Johanna hobbyn.
– Och det är lite speciellt när man har gäster att kunna sätta på en vinyl.
Johanna Friis har fyndat en The Smiths-skiva att foga till samlingen där hemma.
Under dagens mässa har hon lyckats lägga vantarna på en The Smiths-skiva. Albumet Revolver med Beatles skulle hon också gärna få tag på, men tror inte att hon kommer att lyckas.
– Nån gång kanske jag hittar den, men inte idag.
På andra sidan backarna som Johanna bläddrat i står Hans Ljung och Benny Persner som har flera decenniers mässor bakom sig. De tycker sig se en föryngring bland besökarna.
– För 20 år sen stod vi och tyckte att alla som är på mässan är ett år äldre, men det har verkligen ändrat sig, det är mycket besökare som är i 20-årsåldern, säger Hans.
Hans Ljung och Benny Persner vid sina skivbackar.
Det är en stor majoritet män här, vad tänker ni om det?
– Att det blivit mer jämlikt än det var för 20 år sen, när det var en procent tjejer. Nu är det tio procent.
Han tror att mässans närhet till universitet bidragit till den utvecklingen.
– De köper skivor som är kul att rama in och hänga på väggen, som var fullständigt osäljbara för fem år sen. Typ filmmusik från Pretty woman. Nu kan man sälja det för 75 spänn för att det blir en tavla hemma hos nån tjej.
Själv har Hans Ljung – för första gången – inte gjort några inköp under mässan.
– Jag har väl ett par tusen LP-skivor hemma, så jag har börjat snegla på om jag behöver alla. Jag tror jag skulle klara mig med 500, men jag lovar inget, säger Hans med ett leende.