Hennes blivande make Jacob Marley är mest intresserad av en adlig titel och att tillsammans med prästen Fader Nikolaus komma över Lord Ketchups pengar.
Kort sagt maktgiriga män och en naiv kvinna tokig i julpynt. Maria Johansson spelar Klaus Barx, tysk husfilosof som vurmar för socialistisk revolution, och är den största behållningen i det konservativa, heteronormativa stöket.
Holgerspexets version har mycket lite med Sir Arthur Conan Doyles roman att göra. Här är Baskervilles hund husdjuret som rövats bort av Marley och Nikolaus för att tvinga springpojken Basker-Ville att leda dem till Ketchups förmögenhet. Inledningen är trevande men efter en stund flyter den rappa dialogen med oändliga alliterationer och omväxlande smarta och platta skämt. Att det ska rimmas mest hela tiden fungerar ibland, men stryper också tempot något.
Plötsligt sker ett mord och som tur är finns Shirlie Holmes på plats. Eller nja, den sherrypimplande detektiven och hennes tafatta kompanjon bidrar föga till mordgåtans lösning utan mest till förvirring.
Sånginsatserna ger en bra bild av universitetets storlek, skådespelarna har alla bra vokala kvaliteter. Jonas Wendin som spelar Lord Ketchup har en något tillbakadragen roll, men rösten är fantastisk. Tolkningen av Backstreet Boys ”Larger than life” – wow! Låtarna för historien framåt och bjuder också på överraskningar som utmanar nämnda heteronormativitet.
Årets Holgerspex är av den mer regisserade skolan, där improvisationen inte tar överhand och dratta omkull-humorn inte får grassera. Publikens deltagande begränsas under premiärkvällen mest till att ropa efter repliker på nya dialekter och språk, tröttsamt i längden. Holgerspexet firar 15 år och det som svensk spex-mästare. Skickligt spelat, snyggt sjunget och ofta underhållande gör det lätt att förstå varför. Men dryga tre timmar innebär några väl utdragna passager.
Holgerspexet spelas även 30/11, 1/12, 5/12, 7/12 och 8/12.