Gården har drivits av Tomas Schultz familj i flera generationer. I dag består den av mjölkproduktion samt skog- och åkermark på 170 hektar. "Vi har sagt att jag driver gården på prov i två-tre år. Sedan får jag ta ett nytt beslut om eventuella investeringar", förklarar han.
Knappt två mil sydost om Linköping, på arrendegården Grävsten, slår vi oss ned i ladugårdens fikarum. Nära en vecka har gått på det nya året och när 2021 summerades avslutades ett kvartal som var allt annat än positivt för de svenska bönderna. Enligt LRF:s konjunkturbarometer Grönt näringlivsindex var kostnadsökningen för lantbrukets insatsvaror, till exempel diesel, el, foder och kvävegödsel, historiskt hög under kvartalet. Vid årsskiftet höjdes dieselpriset ytterligare på grund av en ökad inblandning av förnybara bränslen.
För Tomas, med en mjölkproduktion innehållande 90 kor och 140 ungdjur, har ökningen varit kännbar. Företaget går runt, men inte mycket mer än så.
– I våras, när jag tog över, såg kalkylerna bra ut. Kostnaderna var okej, mjölkpriset gick uppåt och slakten gav bra betalt. Efter sommaren har de flesta utgifterna stuckit iväg rejält. Det har gått makalöst fort, berättar Tomas.
Kostnaden för kvävegödsel, som av Tomas används vid vete-, havre- och vallproduktion, har enligt LRF ökat med 240 procent på bara ett år. Samtidigt har elpriserna rusat och världsmarknadspriset på diesel nästan fördubblats.
– Här på gården görs det årligen av med ungefär 80 ton kvävegödsel och på ett år har kostnaden ökat med nästan 320 000 kronor. Dieseln, som vi förbrukar cirka 22 kubikmeter av per år, har ökat med ungefär två kronor per liter, exklusive moms, sedan i augusti. Det, tillsammans med elpriset, påverkar oss mest, förklarar Tomas och fortsätter:
– Samtidigt försöker vi göra vad vi kan för att hålla nere kostnaderna. Vi samarbetar med andra lantbruk under spannmålsskörden och i ägandet av maskiner. Sedan försöker vi hela tiden effektivisera produktionen.
Dieselpriset, men också gödsel, foder och elpriset, påverkar lönsamheten för Tomas Schultz verksamhet. "Maten, för konsumenterna, måste bli dyrare", menar han.
Att 32-åringen skulle ta över arrendet vid gården efter sin far Anders Schultz var inte helt självklart. Efter ett par år som värdetransportör och därefter montör vid Saab i Linköping kom Tomas hem till gården i samband med en skada som Anders ådrog sig i axeln. Under det kommande halvåret växte kärleken för lantbruket och valet att ta över verksamheten gick snabbt.
– Att Tomas skulle ta över var inget som vi förväntade oss och därför har det inte gjorts några större investeringar i ladugården. Nu har Tomas investeringarna framför sig istället och som det är nu går det inte att spara undan pengar i den takt som krävs, menar Anders.
– Om man bortser från ekonomin så känner jag verkligen att jag skulle vilja fortsätta med mjölkproduktionen men det kommer som sagt att krävas en större investering framöver, fyller Tomas i.
32-åriga Tomas Schultz tog i våras över arrendet vid gården Grävsten utanför Bankekind. Då såg kalkylerna bra ut. Sedan dess har situationen förändrats.
Såväl Tomas som Anders poängterar att inte allt är nattsvart. Det finns ljusglimtar också.
– I december höjde Arla mjölkpriset med 30 öre, det var den största enskilda ökningen någonsin, och nu får vi över fyra kronor för en liter mjölk, förklarar Tomas.
Vad behöver göras för att förbättra situationen?
– Det kanske skulle vara bra med skattelättnader eller andra typer av stöd men matpriserna för konsumenterna måste definitivt bli dyrare. Ska vi lantbrukare få högre kostnader hela tiden går det inte ihop sig till slut. Då måste kostnaderna öka i andra änden, som det gör i andra branscher, svarar Tomas och Anders fortsätter:
– De EU-pengar vi lantbrukare får i dag ser jag bara som ett sätt att hålla nere matpriserna i affärerna. I dag är inte matkassen en så stor procentuell del av gemene mans löner.
Denna affisch, som från början kommer från ett av Arlas mjölkpaket, sitter på Tomas Schultz ladugårdsvägg.