Anders Törngren är för sin del säker på sin sak. Efter att ha lagt om sin kost med syftet att bli bättre i sin psoriasis har kilon försvunnit och energin i kroppen återvänt.
För bara några år sedan var tillståndet för hans del det motsatta. Han beskriver sig själv som trött och drabbad av fetma.
- På något sätt har vi förmåtts tro att det är helt normalt att magen ska växa och att kroppen ska bli tröttare när man kommit en bit upp i åren, säger han.
Vi sitter vid hans och hustruns Christinas köksbord. Han bjuder på hembakat (av Christina) grovt bröd, bregott och helfet ost (utan konserveringsämnen).
I den här hushållet räds ingen fett. Däremot är vitt socker och vitt mjöl ett stort no, no.
Om vi tar det från början, så var det när han i slutet av 1990-talet fick psoriasis som han tog steget mot ett, som han tycker, bättre liv. Det förstod han inte riktigt då. Lite rondör och ständigt trötthet hängde väl som sagt mest med ihop med åldern, tänkte han.
I dag är han helt övertygad om att psoriasisen var tecknet på att kroppen var helt i olag. Då var han mest ute för att hitta något som gjorde nytta mot symptomen på sjukdomen och som inte var kortison - vilket var det han ordinerades.
Så han satte igång sin egen forskningsstudie kan man säga. Han är en metodisk man, förstår jag, för i den här delen av vår pratstund börjar det handla om kemi. Bindningar och enheter hit och dit, atomer här och var, forskaren si eller så och kroppens funktioner i stort och i smått.
Ekonom i sin yrkesutövning men kemist i hemmet?
- Tja, man kan ju säga att jag håller på med balansräkning på båda ställena, säger han med ett garv.
Skulden till det som kallas välfärdssjukdomar ger han kostforskaren Ancel Keys. Amerikanen kom på 1950-talet med en rapport om fettets farlighet. Senare visade det sig, hävdar andra forskare, att Keys förmodligen tullat på sanningen för att de egna teorier skulle hålla.
Men det är Ancel Keys råd - som vissa då anser felaktiga - som fortfarande, femtio år efteråt, ligger ligger till grund för kostråd som globalt omfamnas av världshälsoorganisationer och nationellt av Livsmedelsverket.
Hur som helst, kokar man ner Anders Törngrens alla upptäckter och insikter till det allra mest grundläggande - och det som förändrat hans och hustruns kosthållning - är att kroppen ska tillföras så lite processad föda som möjligt.
Sedan tror han själv mycket på vissa tillskott i form av exempelvis d-vitamin, och ett annat tillskott med väteperoxid (jag som bara trodde man blekte hår med det), aminosyror och spårämnen.
Nu, så här tre, fyra år efter den stora utrensningen av skafferi och förråd, kan Anders konstatera att hans psoriasis är borta, vikten betydligt lägre och energin är tillbaka.
Hustrun Christina och har också förlorat en massa vikt, även om, som hon säger, har en del kvar.
Livsandarna har vaknat hos båda.
- Trots att jag faktiskt inte alls motionerar mer än jag gjorde tidigare, säger han och tillägger att det är på motionssidan han måste bli bättre. Möjligheter saknas inte. Han har Rydsskogen, med fina spår och promenadvägar, precis utanför knuten.
I spåren är däremot hustrun flitigare, med stavar, en kompis och ofta en hund i sällskap.
Hon är inte riktigt renlärig som maken, erkänner hon.
- Lite godis då och då slinker ner, erkänner hon och här förlorar vi oss i en diskussion och kommer fram till att "bilar" är något av det bästa godiset som finns.
Det är fortfarande hon som står för den mesta matlagningen i hemmet och en och annan bulle bakar hon fortfarande. Men sockersmörblandning i fyllningen har bytts ut mot en mandelröra. Vilket inte på något sätt gjorde bullarna mindre goda, kan undertecknad intyga.
Skillnaden i kylen och i skafferiet är att det i dag bara finns bra råvaror. Ekologiskt grovt mjöl från en kvarn i Skärblacka, råsocker, smör, rapsolja, kokosolja och olivolja. Färska eller frysta grönsaker - men aldrig i blandningar - bönor, linser och ägg, rent kött eller fisk. Det halvfabrikat som hamnar på familjens bord är kravmärkt korv och bacon. Här efterlyser verkligen Anders ekologiskt bacon. Skandal att det och ekologisk korv gjord på bra råvara, ska vara svårt att hitta, tycker han.
Han har med åren utvecklats till en nitisk konsument som noga granskar innehållsförteckningar och ställer krav i butikerna.
Hustrun Christina, skakar lite på huvudet. Numer överlåter hon den mesta handlingen åt maken. Lugnast så konstaterar hon.
Handen på hjärtat, har du blivit jobbig, lite som en nyfrälst, frågar jag Anders.
- Nja, jag tror inte det. Jag predikar inte, svarar förstås om någon vill veta.
Men visst vill han att folk ska få upp ögonen för det han tror på. Han har planer. Just nu ligger han i startgroparna med ett nystartat företag och en hemsida under uppbyggnad.
Där skriver han bland annat "Psoriasis är klassad som en kronisk sjukdom, men när jag gav kroppen rätt förutsättningar, försvann alla tecken på att jag drabbats överhuvudtaget" och fortsätter "Läkarvetenskapen kan naturligtvis hävda att även om den inte syns, så finns den latent i kroppen - rent akademiskt kan detta naturligtvis vara korrekt, men likafullt helt ointressant för min del."
Det enda intressanta för hans del är att i dag stämmer kroppens balansräkning.