Årets studenter sista "pandemiklassen" att ta examen

Årets studenter blir de sista av ”pandemiklasserna” att ta examen. När 04:orna började gymnasiet höll pandemin ett hårt grepp om Sverige. Nu, tre år senare, står de inför en ny kris med ekonomisk oro, klimatförändringar och krig i Europa. Corren träffade tre av årets studenter för att höra deras tankar om skoltiden och framtiden.

Josefine Waldau Wass, Josefin Svensson och William Dalesjö  ser positivt på framtiden: " Det är synd att tänka för mörkt på det".

Josefine Waldau Wass, Josefin Svensson och William Dalesjö ser positivt på framtiden: " Det är synd att tänka för mörkt på det".

Foto: Elna Lundgren

Linköping2023-06-16 05:00

Luften vibrerar över Folkungaskolans skolgård. Estetstudenterna Josefin Svensson, William Dalesjö och Josefine Waldau Wass är mitt inne i förberedelserna inför fredagens studentfirande. Lakan ska målas, flak ska pyntas och papptallrikarna som ska hänga runt halsen på klasskamraterna ska förberedas. De är taggade inför studenten, men också lite nervösa.

– Det ska bli kul, men det är mycket kvar att planera, säger Josefin Svensson när vi ses dagarna innan utspringet.

När de började gymnasiet för tre år sedan härjade pandemin i Sverige. De första månaderna fick de ha undervisningen på distans, något som så här i efterhand känns avlägset berättar klasskompisarna.

– Jag var rädd i början att det bara skulle vara distans. Jag tänkte mycket på det, kommer man börja skolan senare eller hur ska det bli, säger William Dalesjö.

Josefine Waldau Wass fyller i:

– Jag hade känslan av att man aldrig skulle ta sig igenom gymnasiet, säger hon. 

För Josefin Svensson, som bor sju mil från gymnasieskolan, fanns det däremot vissa fördelar med undervisning via länk.

– Jag tyckte att det var ganska skönt att vara hemma, då kunde man hitta på andra saker under håltimmarna i stället för att bara sitta och vänta i skolan, säger hon.

– Ja, och sen löste det sig ganska bra ändå. Vi hade många olika lösningar och det ändrades från vecka till vecka, men jag tycker det var ganska lärorikt – man kan inte ta saker för givet, fyller Josefine Waldau Wass i.

undefined
Under pandemin hade estetstudenterna Josefine Waldau Wass, Josefin Svensson och William Dalesjö ensemble med musnkydd och kör på distans.

Ensemble med munskydd, kör via datorn och videoinspelningar som skickades till läraren. Att gå estetprogrammet på distans var kanske inte det lättaste och på frågan om det påverkat deras skolarbete svara de enstämmigt ja. För William var fokuset på lektionerna det svåraste, ibland valde han att titta på film i stället. Tjejerna instämmer.

– Det som tog mest stryk var matten för det var svårt att hålla fokus så länge. Folk sov ju igenom vissa lektioner eller gjorde annat, säger Josefin Svensson.

Påverkades era betyg?

– Det är svårt att säga eftersom vi inte vet hur det skulle ha sett ut annars, men jag tror att lärarna var lite snällare då. Vi fick ju inte den hjälpen vi behövde genom datorn och de kunde inte undervisa på samma sätt, så det har varit massa undantag. Jag tror att det har påverkat rent kunskapsmässigt, säger Josefine Waldau Wass.

William Dalesjö fortsätter:

– Det är inget man märker av nu, det är inte så att hela gymnasietiden varit jättetuff på grund av distansen.

undefined
På fredag springer de ut tillsammans med nästan 2500 studenter i Linköping.

Så efter tre år är det alltså dags att säga adjö till gymnasietiden. Studentdagen väntas bli varm och solig och en tid full av firande. Men William Dalesjö, som ska göra lumpen efter sommaren, förklarar att han känner sig lite orolig inför framtiden. 

– Om jag är i lumpen och Sverige hamnar i krig kommer jag behöva rycka ut, och det är jag inte jättetaggad på. Det gör mig orolig. 

Josefin Svensson, som pendlar dagligen, oroar sig över bensinpriset.

– Det går inga bussar så om jag inte hade jobbat hade jag nog inte tagit mig fram.

Samtidigt är de tre studenterna ganska optimistiska i sin syn på framtiden. Alla har de planer för både sommaren, de närmsta åren och för framtiden. De ser fram emot att lära sig mer om sig själva – hur de fungerar bortom skoljaget och de gamla rutinerna. De är överens om att inte grotta ner sig för mycket i tankar om det försämrade världsläget.

– Jag skulle inte säga att det är något som påverkar jättemycket nu i stunden. Det är synd att tänka för mörkt på det. Jag är taggad tills det väl händer något och då får man väl ta det då. Nu har man bara studenten i huvudet, säger Josefine Waldau Wass.

Och ja, nog är det mycket att tänka på innan det äntligen är dags. På fredag springer de ut från skolan för sista gången, precis som nästan 2500 andra ungdomar runt om i Linköping. Studentkläder, tider och utspring – det är mycket att hålla koll på och allt måste bli perfekt. 

Och på frågan om vad de är mest taggade på svarar de alla:

– Flaket!                                                                                                                      

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!