Sista dansen för gymnasisterna

– Trender styr, säger Agnes Bergqvist, och just nu är det inne att vara akademiker. Man ska läsa teoretiska utbildningar. Och alla har inte fattat att dansinriktningen faktiskt är teoretisk. Också.

– Jag tror att många tänker att man MÅSTE bli professionell dansare om man går här, säger Emma Bomgren. Att man måste välja hela sitt framtida yrkesliv när man väljer gymnasielinje.

Tjejerna berättar att de fortfarande stöter på människor som blir förvånade när de inser att dansarna läser matte, svenska, engelska och samhällsorienterande ämnen också. Att programmet ger behörighet till högskolestudier.

– Nu är jag faktiskt behörig till allt som jag är intresserad av, säger Liv Aira, vi har enorma möjligheter.

– Och skulle det vara så att man ändrar sig och vill läsa något som kräver mer naturämnen, så går det alltid att fixa efteråt, säger Agnes. Så tänkte jag, att det kommer att lösa sig, eftersom det kommer att vara många människor som behöver komplettera sina utbildningar. Ingen 15-åring vet exakt vad man ska göra tills man är 65 år.

Det är bara ett halvår sedan moderaterna gick ut och krävde nedskärningar i de estetiska programmen för att anpassa det till läget på arbetsmarknaden. Sophia Örnell är danslärare, och ser en tydlig tendens i samhällsklimatet.

– Just nu är det inte så tillåtande mot estetisk verksamhet, säger hon. Det anses inte lönsamt – samtidigt talas det varmt om entreprenörskap och kreativitet. Och är det nåt eleverna lär sig här, så är det att jobba med kreativa processer. Det har politikerna inte förstått.

– Snarare än att vara en belastning borde vi ses som en tillgång, säger Emma Bomgren. Vi har lärt oss att hantera stress och press, ambitioner, framgångar och svårigheter.

Det är ett par år sedan Folkuniversitetets gymnasieskola bytte namn till Torsten Husén-gymnasiet, efter en pedagog och psykolog i Stockholm som bland annat byggde upp den militärpsykologiska verksamheten i Sverige under 1940-talet. Detta namnbyte väckte inte förtjusning i Linköping.

– Nej, säger Veronica Ståhl, vi säger fortfarande Folkuniversitetet för då förstår folk vad vi menar.

Och det var ungefär samtidigt med namnbytet som skolan bytte lokaler och rektor.

– Jag måste säga att man inte backade upp hela den här förändringen från centralt håll, säger Sophia Örnell. När man byter ut sitt varumärke, så måste man marknadsföra det. Och det gjordes inte tillräckligt.

– Det var då det började gå utför, säger eleverna dystert.

Fast dysterheten håller inte i sig. De fyra tjejer vi träffar är oerhört nöjda med sin utbildning. Någon av dem ska fortsätta dansa professionellt, andra söker andra yrkesvägar. Men dansen finns kvar i livet, som intresse, avkoppling, träningsform.

Dessutom är de rätt övertygade om att dans kommer tillbaka som gymnasieinriktning så småningom.

– Linköping är inte så litet, säger Agnes, och dansklasserna på högstadiet får bara fler och fler elever. Liksom alla kvällskurser och barngrupper.

– Intresset för dans är lika stort som någonsin tidigare, säger Emma, och vart ska alla ta vägen? Frågan är väl bara vem som startar nästa gymnasieutbildning.