Sigrid Nilsson är ST-läkare på Universitetssjukhuset i Linköping, på kardiologin. Drömmen är att bli hjärtspecialist. "Det är lite suddigt när det faktiskt blev klart att jag verkligen ville läsa till läkare, men det var säkert någon gång tidigt på gymnasiet som jag kände att inriktningen var klar och att jag ville påbörja den resan så snabbt som möjligt", säger hon.
Sigrid Nilsson slår sig leende ner på en stol i sjukhuskafeterian i Linköping. På pikétröjan sitter en skylt som berättar att hon är läkare. Efter att ha forskat, och disputerat, kan hon till och med kalla sig dubbeldoktor.
– Att faktiskt landa i att prata om "dubbeldoktorn", det känns otroligt roligt och jag är väldigt, väldigt stolt över det. Även om jag lätt springer vidare in i något annat är det fint att återuppleva de fina stunderna som har varit.
Att bli läkare har funnits med som ett självklart alternativ sedan barnsben, även om det var först under gymnasiet som planen blev tydligare. 27-åringens mamma är nämligen läkare, liksom mormor och morfar var innan de uppnådde pensionsålder.
Hennes morfar, som inte finns kvar i livet i dag, var till och med kardiolog. Precis som Sigrid är på väg att bli.
– Självklart är han en stor förebild för mig, säger hon och fortsätter:
– Jag vet att han hade varit väldigt stolt och glad för min resa och jag är väldigt ledsen att han inte fick vara med och uppleva den.
Läkarstudierna på Linköpings universitet påbörjade Sigrid direkt efter studenten, 2015. Efter fyra terminer började hon också på universitets forskarlinje. Forskning hade intresserat henne länge, men hon hade aldrig vetat hur hon skulle få utlopp för intresset.
– Jag har svårt att acceptera att saker bara är på ett visst sätt, utan ställer hela tiden frågan "varför?". Varför är det på det här sättet? Varför blir det så här? De här frågorna är ju mycket det som driver en forskare, oavsett om man är precis i början av sin forskarkarriär eller i slutet av att försöka förstå sin tillvaro.
Sigrid Nilsson är både läkare och forskare. Ibland upplever hon att hon "blir sina prestationer". Samtidigt konstaterar hon att ens personlighet inte alltid ens behöver stämma överens med ens faktiska person. "Ibland kanske man tar sig an ännu fler saker, inte för att man är så sugen på det utanför att det tillhör ens personlighet eller för att man tänker att det förväntas av en att man ska ta sig an de här sakerna. Där är ju hela tiden en gräns. Vad är det jag vill? Och vem är jag? Och vad känner jag för just nu? Och vad är det jag tror att andra förväntar sig av mig?", säger hon.
Att kombinera forskarlinjen med läkarstudierna var inget problem. Sigrid är van vid att ha många saker i gång samtidigt.
– När jag var tonåring spelade jag fotboll, hade egen häst som jag tävlade med, och jag pluggade samtidigt för de här betygen som skulle bli förenliga med att komma in på läkarprogrammet, säger hon och förklarar att stöttningen från familj och släkt har gjort det möjligt att ha många saker i gång samtidigt.
2021 tog Sigrid examen från läkarprogrammet. Sedan dess har hon till stor del ägnat sig åt forskningen, men sedan ett drygt halvår tillbaka jobbar hon också på kardiologen i Linköping.
– Det är det ultimata sättet för mig att jobba, säger hon och förklarar att det är motiverande att få variera arbetet.
Men det är också viktigt att ha andra intressen, som handlar mindre om prestation, menar Sigrid. För henne är idrotten en självklar del.
– Jag har alltid haft ett stort idrottsintresse, säger hon och lyfter elitidrotten som hon ägnade sig åt som tonåring.
I dag är det mest konditionsidrott som gäller. Men även där finns mål. Prestationer.
– Jag löptränar en del, med lite halvseriösa försök till att springa lite lopp.
"Ibland måste man inse att man inte kan vara bäst direkt när man gör saker, utan det handlar om att börja göra saker, fråga och successivt kan man bli bäst. Så småningom", säger Sigrid Nilsson.
Har du någonsin känt att du är dina prestationer?
– Ja, absolut.
Sigrid blickar ut över kafeterian, funderar.
– Jag sätter höga krav och jag blir besviken när jag inte lyckas hålla det, så det här är en ständig balansgång där jag absolut inte känner att jag har alla svar ännu. Absolut att jag kan bli mina prestationer, men samtidigt är det en del av den jag är som person och något som har tagit mig dit jag är i dag. Den negativa sidan av att vara prestationsfokuserad försöker jag arbeta med varje dag, med hjälp av min familj och mina handledare.
Insikten om att det inte alltid går att vara bäst från start tror Sigrid är viktig.
– Är man en målstyrd person som gillar stora utmaningar, som gillar att sätta ett mål som folk inte tror att man kan klara av, då måste man inse att "om jag ska träna på det här som är väldigt, väldigt svårt, då måste jag våga vara en nybörjare". Kan jag inte tänka mig att vara en nybörjare, eller komma ut ur min comfort zone och exponera mina svagheter, då kanske jag inte ska sätta så höga krav heller, säger hon och fortsätter:
I sin avhandling fokuserar Sigrid Nilsson på sambandet mellan klimakteriebesvär, i form av svettningar och värmevallningar, och hjärt- och kärlsjukdomar. "Det är ett kvinnosymtom som är både dominerande och drabbande, men som aldrig riktigt har tagits på allvar", säger hon och lyfter vikten av att hon och kollegorna, genom sin forskning, kan visa att det inte är något som bara "gnälliga klimakterietanter" upplever.
– Det är en reflektion som jag har gjort senaste tiden, att ska jag fortsätta leva på det här sättet och driva min karriär åt det här hållet, då måste jag kanske ännu mer jobba på att vara nybörjare.
Det, att vara nybörjare, är med andra ord något som Sigrid kommer behöva öva på att vara. För storslagna mål och drömmar, det har hon.
I framtiden vill hon bli hjärtspecialist. Därtill vill hon fortsätta med forskningen, gå från doktorand till docent. Någon gång vill hon också ägna sig åt forskningsprojekt utomlands.
Ögonen glittrar till. Ett leende sprider sig över ansiktet.
– Självklart är jag kvar på kardiologen i Linköping, det är min borg och min bas.
Sigrid Nilsson har storslagna mål, drömmar och planer framåt. Förutom att bilda familj tillsammans med sin sambo vill hon bli hjärtspecialist, gå från doktorand till docent och prova på att forska utomlands.
Kvinnors rättigheter är något som driver Sigrid, inte bara som person utan också som forskare och läkare. I sin avhandling fokuserar hon på sambandet mellan klimakteriebesvär, i form av svettningar och värmevallningar, och hjärt- och kärlsjukdomar.
Även framåt önskar hon fokusera på kvinnor i sin forskning för att kunna erbjuda bättre behandling i framtiden. I alla tider har framför allt forskats på män i kliniska studier, trots att kvinnor kan drabbas av samma sjukdomar och besvär – och trots att män och kvinnors kroppar i många fall fungerar olika.
Men, Sigrid vill också vara en drivkraft för andra unga kvinnor.
– Jag vill vara en "role model" eller vad man ska säga. En förebild för både män och kvinnor såklart, men kanske framför allt unga kvinnor som är drivna och vill väldigt mycket, men som kanske emellanåt har begränsats på grund av systemet som vi har levt och verkat i.
"Det är tufft att jobba som läkare, man kan jobba hårt när man väl jobbar, men sedan har man någonting annat vissa veckor som är något helt annat från det kliniska. Då tappar man sällan motivationen, man kan upprätthålla motivationen till allt", säger Sigrid Nilsson, som förutom läkaryrket också ägnar sig åt forskning.
Själv har hon aldrig upplevt att hon, som ung kvinna, har fått sämre förutsättningar än någon annan. Hennes kamp är bredare än så.
– Jag har alltid gett mig själv förutsättningarna att lyckas och jag har aldrig tummat på vem jag är, vad jag kan och vad jag kan kräva från min omgivning. Mycket av det här med kvinnoperspektivet tror jag att jag gör för kvinnor som kanske inte har haft samma förutsättningar som mig.
Sigrids egen mormor är ett exempel på det. Ett glädjeämne har varit att få göra saker som mormodern, i sitt yrkesverksamma liv, aldrig hade samma möjligheter att göra.
– Det hade nog med den tiden som hon levde i att göra, att vara just kvinna och läkare. Jag har fått göra det som hon en gång i tiden inte fick chansen till, förklarar Sigrid och fastslår:
– Det har varit en väldig glädje under hela den här tiden som jag gjort min forskarutbildning och blivit läkare, att se upp till henne, ha henne vid min sida och känna att "jag gör det här för oss båda".