En liten bit utanför Linköping har Sif Olofsson sitt torp. Där älskar hon att hålla på med trädgården, ogräs är inget hon gillar
– Nej jag jagar allt ogräs. Jag avskyr det, säger hon och skrattar.
Hon och är glad och pigg och det svårt att tro att hon för bara några veckor sedan låg nedsövd med andningshjälp.
Hon hade drabbats av stelkramp. En sjukdom som är så ovanlig att den i hela landet bara drabbar någon enstaka om året. I Östergötland var Sifs fall det första på 20 år.
Det var i början av maj när Sif var ute i sitt torp och rensade i sin trädgård som hon skadade sig på en hård del av en växt. Dottern Helene – med många års arbete inom vården – tvättade rent och la ett förband. Även om det efter några dagar ”kröp” fram en lite tagg, så var såret inte infekterat och Sif hade ingen anledning att göra någon stor sak av det.
Men något var fel. Hon började känna sig trött och småningom stel. Fick svårt att tugga och svälja tyckte hon. Familjen blev orolig och misstänkte stroke.
Efter några vårdkontakter och en strokeundersökning var beskedet lugnande. Ingen stroke. Men Sif blev inte ett dugg bättre. Till slut blev det ambulans till akuten. Det här var den 12 maj. Nu skriver vi augusti och Sif har varit hemma från sjukhuset i drygt två veckor.
Med stelkramp följer smärtsamma kramper och för att underlätta för patienterna sövs de i regel ner till dess bakterien är borta. Sif låg nedsövd i fem veckor och vaknade upp lagom till midsommar. Det blev totalt åtta veckor på sjukhus. Nu är hon hemma igen och bor tillfälligt hos dottern och hennes familj tills hon piggar på sig ännu mer.
Sif är glad och tacksam för att hon klarat sig så bra och har knappt ord för hur bra hon tycker att vården har varit. Visserligen blev inte sommaren som planerat. Något mer trädgårdsarbete har det inte blivit och den planerade Mallorcaresan fick ställas in.
Men vad gör det när man klarat en sådan pärs.
– Ofta klagar man, men när det verkligen är allvar då får man så fin vård, säger hon.
Hon har bara ytterst dimmiga minnen av det som hände när hon insjuknade. Det känns lite obehagligt tycker hon som annars inte har några som helst problem med minnet.
– Det känns lite konstigt när de berättar att jag gjorde si eller sa så, säger hon.
Att det skulle kunna var stelkramp som modern drabbats av hade ingen minsta tanke på. Helens son, Sifs barnbarn, messade till sin mamma; kolla under stelkramp på google.
– Jovisst stämde det, men när hörde man senast tala om någon som drabbats av det? säger Helene Olofsson.
Sif är förstås vaccinerad mot stelkramp som de flesta andra men har inte gjort någon påfyllning av vaccinet på de senaste trettio åren. Något hon nu uppmanar äldre att göra.
– Ja, är man äldre och mycket ute i naturen eller håller på med trädgård, tycker jag absolut man ska göra det säger hon.
Sif fick stelkramp – som ingen i länet sett på 20 år
Sif Olofssons ogräsrensande slutade med åtta veckors sjukhusvistelse. Fem av dem var hon nedsövd.
Sif Olofsson om Stelkramp
Foto: Peter Jigerstrom
Stelkramp är en mycket ovanlig infektion i Sverige eftersom man oftast har vaccinerats vid flera tillfällen redan som barn och fått ett bra skydd.
De få som blir sjuka har inte tillräckligt vaccinationsskydd. Om det har gått mer än 20 år efter fjärde vaccinationen rekommenderas man därför att göra det igen.
Stelkramp kan vara livshotande, men om man får behandling i tid blir man oftast bra igen.
I Sverige anmäls årligen enstaka fall av stelkramp. Samtliga dessa sjukdomsfall kan sägas vara onödiga eftersom vaccinet, som finns tillgängligt sedan många år, är i det närmaste 100 procent effektivt.
Stelkrampsbakterier går aldrig att utrota, då bakterien normalt finns i jord (både utomhusjord och i krukväxtjord) och i tarmen hos många djur.
Källa: Vårdguiden och Folkhälsomyndigheten