Att tjejer och kvinnor ofredas på krogarna och nattklubbarna eller på stan har uppmärksammats en hel del på sistone. Både i Linköping och över hela landet.
Ann och Eva tycker inte att hela bilden kommer fram i rapporteringen, det är inte bara gästerna som trakasseras, menar de. Kvinnorna som arbetar på krogarna utsätts mycket oftare för trakasserier och ofredande på sina arbetsplatser än när de är ute och roar sig.
Det är Anns och Evas erfarenhet.
De tror också att många som följde den senaste rapporteringen får för sig att det bara är kroggäster som uppför sig dåligt, ofredar eller trakasserar. Men enligt dem båda är det definitivt inte så.
– Jag hade precis fyllt 18 när jag fick jobb på en nattklubb i stan. Det var min första anställning. Jag var så glad och kontrollerade inte någonting alls, frågade ingenting. Jag behövde inte skriva på något kontrakt eller avtal, jag trodde att allt skulle lösa sig, berättar Ann.
Hon minns att det var en häftig känsla att jobba på riktigt och att få nya vänner bland andra anställda på nattklubben. Det var där Ann och Eva träffades. Ann trivdes med kompisarna, klarade att köra parallellt, skolan på dagarna och jobbet på nätterna. Men hon började känna sig utnyttjad och väldigt obekväm i vissa situationer som hon hamnade i.
Värst för Eva och Ann var att få höra på jobbet att du är "en hora, fitta, sexig, skulle kunna bli ett bra ligg", det tillhörde vardagen. Likaså att få tjuvnyp eller klapp på rumpan. Och definitivt inte bara av gäster utan också av en del de manliga anställda. Och chefer.
– När vi reagerade och sa emot fick vi höra att vi vara utan humor. När vi klagade hos högre chefer fick vi nästan ingen respons. Det var som om det ingick i en bartenders jobb att stå ut med vidrigheter om du är en tjej. Min personalchef sa öppet att "om en tjej väljer det jobbet då får hon tåla både det ena och det andra". Eller att vara sexobjekt rättare sagt, säger Ann.
Manliga bartendrar utsätts inte alls för samma behandling, det är Evas och Anns bestämda uppfattning. Båda två har varit ledsna och mått dåligt efter upplevda kränkningar. Och de kände att de inte kunde prata med sin arbetsgivar utan vände sig istället till kompisar och föräldrar. Nu arbetar de två inom andra branscher och har fått perspektiv på nattklubbstiden.
– Vi visste inte hur det ska fungera i arbetslivet, det är först nu när vi har "normala" jobb som vi inser hur hemska och vidriga de två, tre åren var, nästan varenda dag. Det handlade om vår arbetsmiljö, som arbetsgivaren har ett stort ansvar för, det vet vi nu, men som de struntade fullständigt i, säger Eva.
Det var utnyttjande även på andra sätt.
– Vi fick aldrig betalt för timmarna när vi städade klubben efter stängningen, mellan tre och fem på morgonen. Förändringar i mitt arbetsschema kunde ske från en dag till en annan. Om krogägaren fick in ny personal som hade lönebidrag från arbetsförmedlingen minskade mina veckotimmar dramatiskt utan förvarning. Och ingen semesterersättning fick vi, berättar Ann.
Eva och Ann vet att det finns schysta krogägare och duktiga ordningsvakter men båda tycker att det är synd att det också finns så många som inte är det.
De vill varna ungdomar och uppmanar dem att bli mer observanta när de skaffar sig sitt första jobb. Men de vill också att samhället, facket och arbetsgivare uppmärksammar problemet.
– Det är inte bara gäster som det tafsas på. Personalen jobbar varje dag och utsätts varje dag för sexatrakasserier.
Fotnot: Eva och Ann heter egentligen något annat.