Arkeobotanisten Jens Heimdahl är en av landets få experter på att undersöka växtmaterial från arkeologiska utgrävningar. Ur jordmassor siktar han fram frön och artbestämmer dem i mikroskop. Fröna kompletterar bilden av den plats arkeologerna gräver ut och berättar ibland mer än krukskärvor, benrester och andra fynd.
Unik kikärta
Häromdagen hajade Jens Heimdahl till för en svart liten klump – en kikärta. Den låg i samma jordlager som den medeltida schackdrottningen. Han visste direkt hur unikt fyndet var, något hans grävande kolleger däremot inte hade en aning om.
– Det här andra gången en kikärta hittas vid utgrävningar i landet, första gången var i Nyköping för några år sedan. Eftersom kikärtor är svåra att odla i Sverige måste de ha importerats under medeltiden, så fyndet vittnar om att bröderna i franciskanerkonventet hade en intressant matkultur, säger han.
I trädgårdsrens från franciskanerbrödernas örtagård hittade han även frön från bolmört, hjärtstilla, kattmynta och oregano. De ger en fingervisning om vilka växter de odlade av medicinska skäl.
Grönare städer
I andra etappen av Eddan gräver arkeologerna framför allt i två kålgårdar på tusen kvadratmeter vardera. Marken ägdes under 1700-talet av hospitalet (föregångaren till US) men hyrdes ut till olika borgare som odlade sitt behov av grönsaker här. Uppodlade jordlager på bakgårdar som varit uppodlade var länge osynliga för arkeologer, men de senaste tio åren har de fått verktyg för att upptäcka dem. Fler yrkesgrupper kallas också in för att granska fynd. Jens Heimdahl är en av dem.
– Det har gett en ny bild av hur städerna sett ut. De var betydligt grönare under medeltiden och mer självförsörjande än man vetat om. Landsbygden har inte stått för städernas försörjning, men de har haft ett annat sätt att bedriva jordbruk på.
– Och trädgårdar fanns med redan när de första städerna grundades på 1000-talet, långt före klostrens tid. Så det är en myt att klostren lade grunden till trädgårdsodling i landet, säger Jens Heimdahl.
På modet igen
Han jobbar på Riksantikvarieämbetet precis som arkeologen Karin Lindeblad, som håller i undersökningarna av Eddan. Även hon är intresserad av trädgårdsarkeologi.
– Odlingarna i städerna pågick fram till mitten av 1800-talet, då förtätningen av städerna började och stadsodlingen gick tillbaka. Fram till nu har vi haft en historisk parentes kring stadsodling, men det börjar åter bli en trend genom att folk börjar odla på övergivna marker i städerna.