Kantklippning med grästrimmer täcker områdena där åkgräsklipparen inte når.
Enligt statistik från SCB sommarjobbade 52,8% av ungdomar i gymnasieåldern i Linköping förra året. En av fjolårets sommarjobbande gymnasieungdomar var Sara Booberg, som förra sommaren jobbade som parkarbetare i Lambohov. Även denna sommar arbetar hon med grönyteskötsel, men inför sitt sista gymnasieår blev arbetsplatsen Linköpings centrala griftegårdar.
Hur skiljer sig kyrkogårdsarbete från "vanligt parkarbete"?
– Framför allt är det petigare. Det ska vara fint och det får inte finnas något ogräs. Förra året var helheten viktigare, men här är det mer pill och detaljer, vilket också är roligt. Men även det här med alla som kommer hit, det är många som kommer och pratar med mig, ibland är det en som har förlorat en anhörig och behöver någon att prata med. Sen är det känsligare, ibland kommer någon hit och är väldigt arg eller upprörd för att de tycker att vi har misskött en grav och då måste man ju svara på det och tänka igenom sitt bemötande, säger Sara.
Öron och ögonskydd är standardutrustning när man klipper häck. Utöver det är handskar och knäskydd viktigt för att kunna jobba säkert och ergonomiskt.
Till de vanligaste sysslorna för en sommarjobbare hör grästrimmning, häckklippning och ogräsrensning.
Sommarjobbande är ett sätt att spara ihop lite pengar som kan behövas på längre sikt.
– Jag tänker mycket på framtiden, vad jag vill bli och göra. Då kanske jag vill gå en PT-utbildning eller bli brandman eller starta upp ett eget företag eller något helt annat och då kan man ju behöva spara ihop en del pengar. Sen är det kul med erfarenheten och ser bra ut på CV:t och så vidare.
Branschen som är vanligast för Linköpings gymnasieelever att jobba inom är hotell och restaurang, tätt följt av vård och omsorg och handel. Flera av Saras vänner sommarjobbar, bland annat på caféer och fritidsgårdar, men alla har inte ett lika aktivt yrke som hon har.
– Man känner ju absolut att man sliter med kroppen men de är väldigt duktiga på att se till att vi gör olika saker. När vi luckrar så står vi inte bara och hackar i jorden utan vi sitter på knä och plockar ogräs och då får man lite variation.
Fordonen och vissa större maskiner kräver körkort. Som sommarjobbare klarar man sig utan, men det kan vara meriterande.
Arbetslaget är stort och uppdelat på flera lag eftersom kyrkogården måste ha en finklippt helhet hela tiden.
Hur känns det att vara kyrkogårdsarbetare?
– I början funderade jag på om jag skulle tacka ja, eftersom jag föreställde mig att det skulle vara så speciellt. Jag tänkte nog att känslan skulle vara märklig, eftersom man tar hand om en minnesplats för någon som har gått bort. Men framförallt är det väldigt fridfullt. Jag möter många känslor från de som kommer hit. Vissa blir glada för att det är fint, vissa är tysta och sorgsna. Så det märks ju att man gör någonting bra. Att man tar hand om en plats där andra minns en anhörig.
Tänker du ofta på att varje namn på gravstenarna har varit en person?
– Ibland. Speciellt om det är bilder på gravstenen eller om man märker av att någon lämnat saker vid gravarna. Någon hade lämnat en kexchoklad som hade blivit solblek och smält för ett tag sedan. Sen finns det de som till exempel har LHC-flaggor och så och då tänker man att den här personen nog hade det som intresse, så blir man lite nyfiken på vem det var. Men man hinner inte gå och tänka på det hela tiden när man koncentrerar sig på jobbet.
Sara Booberg kan tänka sig sommarjobba som kyrkogårdsarbetare igen i framtiden.
Reflekterar du mycket över din egen dödlighet när du är på jobbet?
– Jag har ju tänkt en del på döden när jag har varit här. Mest på hur vill jag ha min gravsten och hur jag vill begravas och sånt man inte tänker på annars. Här får man ju väldigt mycket inspiration och så känns det lugnande, eftersom att man vet man kommer få en fin plats som omhändertas.