Det började som en långvarig förkylning. Sandro på 1,5 år hade precis börjat dagis så mamma Martina och pappa Roni tyckte inte att förkylningen var konstig. Tills de upptäckte att Sandros lymfkörtlar var svullna, länge.
– Då gick vi till vårdcentralen. Tre dagar senare fick vi ett samtal, de ville ta fler prover. Redan då kände jag att någonting inte stämde, säger Martina Blom Bergman.
Strax därefter fick familjen beskedet, Sandro hade akut lymfatisk leukemi, en aggressiv blodcancerform.
– Hela världen rasade. Jag bröt ihop totalt. Läkaren frågade mig varför jag grät och jag tyckte att det var en så dum fråga, jag trodde ju att mitt barn skulle dö, säger Martina.
Sandro fick påbörja en cytostatikabehandling, en behandling med mediciner som dödar cancerceller. Redan efter tre dagar började man se resultat och inga synliga leukemiceller fanns kvar. Men behandlingen ledde till blodbrist.
– När man försöker ta död på leukemicellerna så tar man död på alla blodceller, berättar Martina.
Sandro fick blod sex gånger på 2,5 år. Han fick även ta emot trombocyter, blodplättar, åtta gånger.
– Jag tror inte att han hade överlevt om det inte fanns blodgivare, säger Martina.
Sandro minns inte så mycket från den tiden. Men en sak minns han tydligt.
– Jag kommer ihåg när clownerna kom till sjukhuset. Ibland skrattade jag och ibland inte, när jag inte mådde så bra, säger Sandro.
Idag är Sandro en frisk 9-åring som gillar att spela fotboll. 10 april i år blev han friskförklarad, då det var fem år sedan behandlingen avslutades.
– Jag har haft väldigt mycket tur. Om jag inte hade haft det skulle jag kanske inte finnas idag, säger Sandro.
Familjen pratar fortfarande mycket om vad Sandro har varit med om, vad hela familjen genomlevt.
– Sandro är i den här åldern där han funderar mycket på varför det gick bra för honom och varför det inte har gått bra för andra.
Han funderar även på varför just han fick leukemi.
– Så funderade vi också när han först blev sjuk. Varför fick just han det här? Har jag gjort något fel? Man försöker hitta en orsak och anklagar sig själv väldigt mycket. Men det finns ingen orsak, säger Martina.
Familjen pratar också mycket om barnen de lärde känna under åren med sjukhusvistelser. Om de som fått tillbaka sjukdomen, om de som inte klarat sig.
– Sandro vill hjälpa människor, han känner för andra som är sjuka och vill göra någonting, säger Martina.
– Som i skolan när vissa blir slagna, då mår jag inte så bra, jag vill inte att de ska bli slagna och vara ledsna, säger Sandro.
Samtalen ledde till att Sandro och storebrodern William fick en idé. För att uppmärksamma vikten av blodgivare har bröderna nu försökt samla ihop sina klasskompisar inför Lilla blodomloppet som drar igång 31 maj, innan stora blodomloppet. Hur många de lyckats få med sig är inte helt säkert, det går att anmäla sig ända fram till 31 maj.
– Jag vet inte hur många jag har fått med mig från min klass för jag är jätteglömsk, säger William.
Efter Lilla blodomloppet ska Sandro upp på scen och berätta om sitt engagemang.
– Jag ska säga tack till alla som springer blodomloppet. Tack för att ni gett blod till mig och alla andra som har haft eller har cancer, säger Sandro Aziz.