När Sandra ska hämta in en häst för att rida behöver hon inget grimskaft, de följer med henne ändå. Att ta på grimman är en signal om att "nu ska vi ha kul!"
Jag och fotografen har sysslat mycket med hästar, men blir förvånade. När vi kliver in i hagen kommer alla elva hästarna fram. De nosar, blåser oss i håret och följer oss i hasorna. Inte störigt, bara vänligt. Och väldigt hjärtevärmande.
Det är Sandra Månssons förtjänst. Hon har sju egna hästar, varav två föl, och fyra inackorderingar.
Hästvärlden är traditionell och trögrörlig, men nu händer det revolutionerande saker. Det menar Sandra som ska öppna Sveriges första klicker- och beteendecenter för hästar.
Klickerträning är vanligt bland hundar, men också bland djurparksdjur.
– Om man kan klickerträna en alligator, varför skulle man då inte kunna klickerträna sin häst?
Vad är vitsen?
– Att genom positiv förstärkning få en fungerande, välmående, frisk och motiverad häst. En häst som blir glad över att se dig. Som vill hänga med dig. Som av egen vilja söker upp dig och aktivt bjuder in till samarbete.
Som att buga, skratta och göra andra konster?
– Sådant kan man öva in, men det är mest för att vi människor tycker att det är roligt att titta på. Det är inte huvudsyftet med klickerträning. För hästen är inlärningsprocessen densamma, oavsett om den ska lära sig att ha dig på ryggen eller följa efter dig utan grimskaft, när du ber den.
Förklara klickerträning!
– När hästen gör som du bett den om klickar du, för att sedan godisbelöna direkt efteråt. Hästen fattar galoppen snabbt, att klicket betyder "i denna sekund gjorde du helt rätt".
Och när hästen inte alls gör som jag vill?
– Då ber jag den om något annat, lättare, istället och ändrar träningsupplägget till nästa gång. En häst väljer inte att vara olydig. Om den inte gör som jag ber den är det för att den inte förstår eller inte kan.
Inga hårda ord?
– Absolut inte. Man måste komma ihåg att hästar är flyktdjur och inte har förmåga att tänka taktiskt som vi människor. Om den till exempel visar att den är rädd för en soptunna så är den det – på riktigt. Om du då med hårda ord, skänklar och spö tvingar den förbi resulterar det i att den blir rädd både för soptunnan och för dig.
Men du pratar med dem?
– Oavbrutet. De lär sig ord snabbt, som att "nu ska vi galoppera", "nu tar vi en gräspaus" etc. Jag godisbelönar dem även under ridning och rider med rösten istället för att skänkla.
"Min och Lenzos relation är helt förändrad sedan vi började med klickerträning", säger Micaela Dotta Hagström som har sin häst inackorderad hos Sandra.
I hästhållning förekommer samma rutiner dagligen, som att dra åt sadelgjorden. Obekvämt för en häst.
– För att den ska vara förberedd och samtycka till det jag ska göra använder jag en så kallad "startknapp". Det kan vara en liten ritual, som att hästen får lägga mulen mot ett hinklock. Efter det sadlar jag den. Ingen mule på hinklocket = ingen sadel. Då får jag gå tillbaka och fundera över varför den säger nej. Med en startknapp får hästen tid att förbereda sig och vet vad som väntar, istället för att "riva av plåstret" när den är oförberedd.
Vad säger kritikerna om dina metoder?
– Att det är förenat med livsfara eftersom hästar är stora, starka djur. Att de kommer att ta över. Att de blir nafsiga av att matas ur handen, vilket inte stämmer alls. Lektion ett är godishyfs. Hästen ska stå avslappnat stilla och aldrig rota efter godis. Om man aldrig får träna sig i att inte tigga, hur ska man då förstå att man inte gör så?
Det stämmer, där vi går omkring i hagen. Hästarna är hela tiden nära oss, men är inte pushiga eller rotande. De gosar med oss, utan att få godis. Kel godisbelönas inte – och det tycks inte behövas.
Gos med fölet Ravn som gärna ligger med huvudet i Sandras knä.
Kan du tycka synd om ridskolehästar?
– Många av dem har negativa associationer till människor och framförallt till ridning och arbete. Med små medel skulle man kunna ändra på det. Problemet är att vi har glömt bort hästars grundläggande behov; vikten av flocken, chans att röra sig när de vill, födosök.
Hur löser man behovet av fodersök?
– Här har vi lösdrift. Hästarna går ut och in som de vill, dygnet runt året om. I en speciell mathage, som öppnas vid speciella tider via en timergrind, sprider vi ut tussar av mat som de letar upp. Fördelarna är många. Det blir inget bråk om maten och timergrinden ger oss människor stor frihet. Vi förbereder foder när vi har tid, inte när det är dags för dem att äta.
– Dessutom behöver man inte ha dåligt samvete de dagar hästen inte rids. Hästar har stort behov av rörelse, i det vilda rör de sig 18 timmar per dygn, och med lösdrift är de i nästan konstant rörelse och blir inte "kocko" utan ridning.
När Sandra ska hämta in en häst för att rida behöver hon inget grimskaft, de följer med henne ändå. Att ta på grimman är en signal om att "nu ska vi ha kul!"
Berätta om den smärre chocken!
– För fyra-fem år sedan fick jag för mig att återuppta ridningen. Jag var jättepepp men det blev bara en termin. Det jag möttes av gjorde mig förfärad. Och så ledsen
– Det var hästar som inte ville gå fram och inte bli sadlade. Som hela tiden sade ifrån. Men allt man hörde var "visa vem som bestämmer!", "ta med spöet in i boxen!", "skänkla hårdare!"
Vad hände efter det?
– Jag jobbar med ledarskap och vet hur mycket feedback och positiv förstärkning (godis för oss människor) betyder för motivationen och glädjen hos de Saab-anställda. Om du har en chef som peppar dig så lyfter du. Har du en chef som beordrar dig att göra saker och hela tiden ska visa vem som bestämmer så krymper du, får dålig självkänsla och tappar motivationen.
– Jag tänkte: Varför inte ta med mina kunskaper från jobbet till hästvärlden? Våra hjärnor är inte så olika. Jag började forska kring klickerträning, fann en hel värld och blev som uppslukad. Det är ju egentligen väldigt enkelt. För att du, eller en häst, villigt ska göra det som förväntas behöver processen vara lustfylld!
Klickermanicken är förknippad med idel motivation. När den låter får man godis för att ha gjort rätt.
Nu ska Sandra börja utbilda andra och ta emot fler inackorderingar.
Vilka problem kan du tänkas stöta på?
– Hästar som är rädda, omöjliga att fånga i hagen, inte vill bära sadel, inte vill gå fram, har beteendestörningar i form av att de väver, krubb-biter eller är aggressiva mot andra hästar.
Heltidsjobb på Saab, två barn, egna hästar. Hur ska du hinna?
– Med hästar på lösdrift är du oerhört mycket mer flexibel än med hästar inne i en box. Dessutom har jag världens bästa arbetsgivare, som både är anpassningsbar och inser nyttan av att medarbetarna har en rik fritid.
Vad är drivkraften?
– Att visa att det finns ett gladare, mer lustfyllt sätt att hålla och träna hästar på. Om den vore att tjäna pengar skulle min motivation omedelbart dö.
Om du blickar 20 år framåt?
– Då kommer vi att se tillbaka på hästhållningen, som är normen i dag, och fråga oss vad sjutton vi höll på med.