I januari 2014 kom fallet med den nyblivna barnmorskan Ellino Grimmark som enligt egen utsago lovats anställning men sen inte fick den när hon förklarade att hon inte ville medverka till att utföra aborter. Uppmärksamheten blev stor.
På Svenska barnmorskeförbundets hemsida slår man fast: Att åberopa samvetsklausul är en oetisk vägran att ge vård. Och: Den som av samvetsskäl inte kan tänka sig att delta i abortvård ska inte utbilda sig till barnmorska.
Jag ringer upp Barnmorskeförbundets ordförande Ingela Wiklund.
NI är rätt så kategoriska i er hållning kan man tycka.
– Vi har haft en lång diskussion i Etiska rådet och med medlemmarna och dessutom med gynekologerna, för att komma fram till en gemensam uppfattning, och den är att man inte har rätt att vägra vårda patienter. Aborträtten är en laglig rättighet.
Varför blev diskussionen så lång?
– Den blossade upp i samband med Ellinor Grimmark och att hon inte fick arbete, och då fick vi mycket frågor från journalister.
Finns det barnmorskor som önskar att vi hade samvetsfrihet?
– Ja, de finns, säger Ingela Wiklund. Det finns de som utbildat sig och som sedan sökt sig till ställen där de kan arbeta utan att komma i kontakt med aborter, och det är inga problem. Men det är en jättekänslig fråga och det finns ett starkt stöd inom förbundet för att kvinnor inte ska behöva möta någon som är emot aborter, det handlar ju också om såna saker som att komma i kontakt med kvinnors vårdhistoria. Så har man gjort det ställningstagandet att man inte vill medverka vid aborter så är det enklare att söka sig till en annan specialitet. Man ska vara medveten om att familjeplanering och aborter ingår i den kompetens som efterfrågas.
Men Norge då, där går det ju bra att kombinera fri abort och samvetsklausul?
– Jag har talat med norska kollegor som berättar att de har problem på vissa små ställen, om ingen barnmorska eller läkare vill utföra aborter där. Kvinnorna tvingas då åka till ett annat ställe. Det är få barnmorskor i Norge som arbetar med aborter, vanligen är det endast gynekologer.
Detta att Sverige har så höga abortsiffror jämfört med våra nordiska grannar, vad beror det på?
– Det har vi diskuterat jättemycket och jag skulle önska att man verkligen satte sig ner och tog reda på det. Jag tror personligen att det beror på att vi har en annan, friare, syn på sexualiteten här. Med sex före äktenskapet och tillfälliga partners. Vi kan också se graviditeten tidigt nuförtiden, redan i vecka fem, och ofta avbryts den i vecka sju-åtta. En del av dem skulle ha blivit spontana missfall. Sen tror jag att vi behöver bli bättre på preventivmedel, många kvinnor vill inte äta hormoner och det behövs mer forskning på bättre preventivmedel. Sen kan jag tycka att kvinnorna får ta mycket av ”skulden” för aborterna, medan den andra halvan, alltså männen, inte verkar behöva ta så mycket ansvar. Låter det bittert? Haha.
Nädå, det är nog sant.
Det är inte lätt att hitta en barnmorska som öppet är för en samvetsklausul, men de finns. Ingrid Karlsson är pensionerad barnmorska från Uppsala.
– Jag utbildade mig till väldens bästa jobb, nämligen att bistå kvinnan så att både hon och barnet skulle må bra, inte för ”ta liv”, utan för att ”ge liv”.
Ingrid Karlsson var färdig barnmorska 1965 och hann alltså arbeta tio år innan den nya abortlagen trädde i kraft 1975.
Vad hände sen?
– Jag har alltid hävdat att mitt samvete inte är till salu. Jag arbetade tio år på förlossning, tio år på mödravård, och så 22 år på gynmottagningen här i Uppsala. Jag har trivts mycket bra med mitt arbete och det fungerade bra för mig. När det var jourtid kallade jag in jourhavande läkare som fick ge abortpillren. Det var inte populärt, men jag har inte upplevt några större kontroverser. Jag blev kallad till chefen på grund av det. Vi kom inte överens men jag blev respekterad.
Du tycker inte att det har varit något som varit knepigt i relation till kvinnorna du mött som patienter?
– Nej aldrig. Jag träffade ju kvinnor som mådde dåligt både före och efter aborter, men jag har absolut inte haft några som helst problem med det. Jag kan naturligtvis ta hand om kvinnor som mår dåligt både fysiskt och psykiskt, oavsett orsak.
Har du en kristen övertygelse?
– Ja. Den är självklar för mig. Men det handlar inte om tro utan om samvete. Många kollegor, inte bara barnmorskor utan även annan personal mår dåligt i de här situationerna. Inte minst i samband med sena aborter.
Om du vore ung idag och skulle välja yrkesväg, hur skulle du göra då?
– Ja du... Jag skulle nog åka utomlands tror jag. För tillfället finns inga vägar här. Det är sorgligt och mycket tankeväckande. Vi tror ju att Sverige är ett så fritt land!
Ingrid Karlsson var med och startade Livlinan, en stödorganisation som vill hjälpa kvinnor som blivit gravida och inte vill göra, eller har gjort abort. I tio år ledde hon arbetet med jourtelefonen och att hitta stödpersoner och stödfamiljer.
– Jag vet vilka knepiga situationer kvinnor kan hamna i. Och jag tycker att det är bedrövligt att inte samhället backar upp kvinnor och flickor så att de får det stöd och den hjälp de behöver. P-piller har sitt berättigande men det finns inget absolut preventivmedel. Man kan bli gravid ändå, och då måste samhället hjälpa.
I torsdags (15/1) hölls en muntlig förberedelse i Jönköpings tingsrätt mellan barnmorskan Ellinor Grimmark och hennes ombud Ruth Nordström, och ombudet för Region Jönköpings län. Ellinor Grimmark menar att hon blev diskriminerad när hon inte fick det jobb hon lovats inom (dåvarande) landstinget i Jönköping när hon berättade att hon inte vill medverka till aborter på grund av sin kristna tro. Grimmark stämmer landstinget för kränkning av samvetsfriheten och religionsfriheten, och för diskriminering. Ruth Nordström säger till Jnytt.se att hon är beredd att ta fallet till högsta instans.