– Det här är ett historiskt dåligt år, sämst under mina 25 år med dårgräsfjärilen. Samtidigt förstår jag nu varför arten bara finns kvar i Östergötlands eklandskap. Och läget är inte nattsvart, det finns hopp, säger universitetslektor Karl-Olof Bergman, som för några år sedan doktorerade på dårgräsfjärilens väl och ve.
Dramatisk nedgång
Det speciella med dårgräsfjärilen är att den på svenskt fastland bara finns i Östergötland. Här är den knuten till lummiga eklandskap söder om Linköping och sydväst om Söderköping. För att följa dess utveckling har alla kända lokaler inventerats vart femte år sedan millennieskiftet. I somras var det dags igen. Fem inventerare med Karl-Olof Bergman i spetsen kontrollerade alla områden på nytt. Totalt räknade de in 8 389 dårgräsfjärilar mot 12 201 exemplar för fem år sedan – en minskning med 31 procent. För enskilda områden är förändringen än mer dramatisk.
I Bjärka-Säby/Sturefors, det viktigaste kärnområdet med 4 478 exemplar i år, är minskningen 51 procent, i Skeda udde-trakten 76 procent men i Västerby hittades inte en enda fjäril. Ljusglimten är de nyupptäckta lokalerna nära Östra Ryd i Söderköpings kommun med 3 327 exemplar. Den trakten är nu den näst viktigaste för dårgräsfjärilen.
Från vilken typ av områden har dårgräsfjärilen försvunnit?
– Från igenväxta lokaler som haft små och isolerade populationer. Nu vet vi att det krävs ett system av många större delområden som hänger samman för att dårgräsfjärilen ska överleva. Där kan arten buffra för dåliga år och sedan sakta ta sig tillbaka till lokaler som gått förlorade, säger Karl-Olof Bergman.
Kräver system av lokaler
Orsaken till årets nedgång skylls på en kall och regnig vår. Följden blev att dårgräsfjärilens larver fick svårt att överleva våren. Nu blev det tydligt hur sårbart läget kan bli för en enskild art och att det för dårgräsfjärilen räcker med ett enda riktigt dåligt år för att ta knäcken på en population.
Karl-Olof Bergman har i sin forskning visat att det inte är tillräckligt att avsätta ett enda eller kanske två, tre avgränsade naturreservat för att långsiktigt rädda dårgräsfjärilen.
– Då har den dött ut helt och hållet inom hundra år. Det måste finnas ett system med minst 15-20 delområden för att den ska klara sig på sikt, något som är unikt för eklandskapen i Östergötland. Sådana marker finns inte kvar på andra håll i landet, säger han.
Hoppfulla trots allt
Tillsammans med länsstyrelsens biolog Kenneth Claesson är han ändå hoppfull om framtiden trots årets dystra resultat. De visar marker som hör till Hållingstorp nära Hovetorp söder om Linköping. Det är ett av dårgräsfjärilens viktigaste område, där röjningar gjorts under flera år i samarbete med markägaren Gustav Ekman. Nu är det dags igen.
– Östergötland måste göra allt för att rädda kvar dårgräsfjärilen, det är vårt ansvar. Här har också markägarna en viktig roll och om alla parter samarbetar kommer det att gå vägen, säger Kenneth Claesson.
Från länsstyrelsens sida samordnar han röjningar tillsammans med markägare och entreprenörer ihop med berörda kommuner. Dårgräsfjärilen kräver "lagom" lummiga miljöer med lundstarr på marken och hasselstrutar i buskskiktet ihop med soliga gläntor. Och räddas dårgräsfjärilens områden gynnar det även andra sällsynta arter som är känsliga för igenväxning. De senaste tre åren har skötselåtgärder genomförts på 70 hektar fördelat på 26 lokaler. Det har skett inom ramen för både det nationella åtgärdsprogrammet för dårgräsfjärilen och det lokala för Linköping som har dårgräsfjärilen som kommunal ansvarsart.