– Historiskt sett är det den största enskilda insatsen vi gjort för en art, berättar Peter Berry från Östergötlands ornitologiska förening (Ögof).
16 000 kronor av föreningens fågelskyddsbudget tas för att ersätta de markägare som väljer att inte skörda där ängshöken byggt bo. Tidigare har länsstyrelsen stått för kostnaden, men med minskade ekonomiska resurser tvingas Ögof själva gå in för att täcka upp.
– Om vi vill fortsätta att ha ett bra samarbete med lantbrukarna så behövs ersättningen. Framför allt en sån här sommar. Markägarna stressas tillräckligt med torkan och minskad skörd, säger Peter Berry.
Ängshöken är en mycket sällsynt fågel. Trots att den bara häckar med ett fåtal par i landskapet är Östergötland ett viktigt område nationellt. Tyngdpunkten ligger runt Mjölby och på slätten kring Normlösa, men även utanför Linköping finns bon. I år har åtminstone fyra par gjort häckningsförsök. Två eller tre häckningar fortskrider i skrivande stund.
Artens naturliga val av häckplats – ängar, betesmark och hagmark runt våtmarker – har minskat drastiskt och tvingat fåglarna till nya strategier.
Östergötlands ängshökar väljer numera alltid åkermark.
– På så vis är ängshöken speciell. Den häckar alltid på någons mark och varje bo behöver bevakas, säger Peter Berry.
När ett bo upptäcks tar Peter Berry eller någon av de andra tre inventerarna kontakt med markägarna och berättar om läget.
Hur brukar reaktionen bli?
– Jag har jobbat i snart tio år med det här och har nästan bara positiva erfarenheter. Många tycker att det är en häftig grej att en av Sveriges mest sällsynta fåglar väljer att häcka hos dom. För några år sedan gjorde en bonde i Klockrike "ängshöksmjöl" av Ölandsvetet som ängshöken hade bo i, säger Peter Berry.
Området kring boet behöver fredas från skördetröskan fram till att ungarna kan flyga. Förutsättningarna är beroende av vilken gröda det gäller. Ibland måste området stängslas in, hur stor yta som skyddas varierar också. Ibland räcker det med 10x10 meter, ibland måste "avspärrningen" vara större.
Tiden är knapp, ungarna brukar lämna boet i månadsskiftet juli/augusti. Bara någon vecka senare inleds skörden för många av våra vanligaste sädesslag.
– Handlar det om exempelvis vete, råg och raps brukar det lösa sig automatiskt, ungarna är borta när bonden ska skörda. Men i år har vi haft ett par som valt att slå sig ner i lusern som slås flera gånger på en säsong. Då måste vi ha stenkoll, berättar Peter Berry.
Peter Berry är själv uppvuxen på slätten vid Klockrike och har en speciell relation till ängshöken.
– Det var en av de första fåglarna jag tittade på och som gjorde att jag blev intresserad av fåglar på allvar. Det är en spektakulär och vacker rovfågel som inte gör någon negativ inverkan i en lantbrukares vardag. Jag brinner för att den ska fortsätta finnas här, men då måste vi stötta den.
Peter och de tre övriga inventerarna sa alla ja till att fortsätta inventera trots att arvodet från länsstyrelsen nu har upphört.
– I det moderna jordbruket minskar många fågelarter när deras häckningsmiljöer försvinner. Vi står i skuld till dem och behöver betala tillbaka. Framöver behöver nog många ideella föreningar tänka till hur man ska göra skyddsvärda arter när länsstyrelsen tvingas prioritera bort insatser, säger Peter Berry.