"Jag hade ju inte varit den person jag är idag utan idrotten. Med Bollihop vill jag ge tillbaka för allt det", säger Sahar Khalili, projektledare för KFUM Bollihop. Sahar är född i Boden men flyttade till Linköping som tolvåring. Där hittade hon basketen.
Sahar Khalili är en av tre nominerade till Correns och organisationen Fin dags nyinstiftade Tillsammanspris. Ett pris som ska gå till en aktör som främjat integration och mångfald i Correns område. Vi fick chansen att följa med på ett pass med KFUM Bollihop.
– Bollihop är enormt viktigt för mig och jag känner igen mig själv i många av tjejerna. Jag och många andra är trötta på att det ofta pratas negativt om tjejer med migrationsbakgrund, att det är en svår målgrupp att nå eller typ att vi inte får idrotta. Det finns så många tjejer som vill, men inte får rätt förutsättningar av flera olika anledningar, säger Sahar, 26, samtidigt som hon jagar efter nyckeln till Skäggetorpshallen ridåvägg.
För att kunna köra ett riktigt futsalpass krävs en helplan. Med andra ord, ridåväggen måste hissas upp.
Khalili tar en paus i nyckeljakten och fortsätter:
– Många gånger så pratar vi bara om den här målgruppen, inte med den. På det här sättet kan vi ledare, utan att vara lärare, poliser eller psykologer, möta unga tjejer i deras egen vardag, och vi kan växa till positiva förebilder för dem. Istället för att de ska stå utanför alltihopa.
En lärare från Ulleviskolan kommer inspringandes i hallen. Nyckeln till ridåväggen är hittad. Samtidigt som väggen hissas börjar det höras en del glada rop från omklädningsrummet där tjejerna taggar igång för passet.
– Vi kan inte lösa alla problem med idrott men vi kan göra väldigt mycket, fortsätter Sahar innan hon hälsar på varenda en av tjejerna som släntrar in.
Till sist slår klockan fem. Passet börjar med att tjejerna samlas i ring och får prata.
– Jag har provat många andra sporter men där var alla så kaxiga. Här får man vara som man är, säger Riyana, en av tjejerna.
Nimo fyller i:
– Det är väldigt bra att Bollihop är gratis. Många har föräldrar som går på bidrag och då kan det vara svårt att betala för att vara med i en förening.
Bollihops kostnadsfria träningar möjliggörs bland annat av den allmänna arvsfonden sedan 2020. Ett projektstöd som slutar i april.
– Det är fortfarande rätt oklart hur framtiden blir. Vi har dialog med olika aktörer för att försöka hitta en hållbar och långsiktig finansiering. Som läget ser ut just nu behöver vi skala ner en verksamhet som har varit igång sedan 2016. Vissa grupper, bland annat i Skäggetorp, har vi slussat vidare till andra föreningar. Vi har dock mer än hundratals tjejer i framför allt Berga och Ryd, där är läget mer oroande, säger Sahar och veckar pannan.
"Vi ser att många tjejer med migrationsbakgrund, som jag själv tillhör, står väldigt långt ifrån samhället. Så 2016 såg vi möjligheten att starta verksamheten i Berga och nu har KFUM Bollihop växt väldigt mycket", berättar Khalili. Här skrattar Mushtaaq Dhuubane efter en bollövning.
En timme senare andas både spelare och ledare ut. Ett lekfullt futsalpass är till ända. Sahar Khalili kikar upp mot ridåväggen och plockar ihop det sista efter träningen. Deltagare till Bollihops mamma-pass står och väntar i korridoren.
– Viktigaste för alla våra träningar, också mamma-passen, är att våra träningar är öppna och kostnadsfria. Där skiljer vi oss mycket från det traditionella svenska föreningslivet.
För att Bollihop och andra liknande satsningar ska nå ut till fler unga tjejer med migrationsbakgrund är en viktig faktor positiva förebilder med lokal förankring.
– Våra ledare är så viktiga som förebilder för de här tjejerna. Vi hoppas att fler förstår värdet i att våga rucka på en del strukturer och ta vara på det fantastiska engagemang som finns ute i våra områden, avslutar Khalili.