Det var Linköpingssonen Anders "Ankan" Johansson och parhästen Måns Nilsson som med ett bejublat uppträdande avslutade andra upplagan av Linköping Comedy Festival i lördags. Humorfestivalen blev en succé där flera olika komiker, under fyra dagar på tre scener, utlöste tusentals våldsamma gapflabb och fniss i publiken.
Ståupp-artisterna är experter på underhållning, men för att underlätta deras arbete till nästa besök har vi låtit olika personer som bor i stan uttala sig om vad invånarna tycks skratta mest åt.
Studenten Kajsa är i 25-årsåldern och kommer från Stockholm. Hon menar att Linköpingshumorn skiljer sig från den i huvudstaden.
– Jag känner två östgötar, en av dem har mörk humor för här är man inte så politiskt korrekt som i Stockholm. Här är man mer tillåtande.
En annan stockholmare, Lovisa, som också studerar, tycker att humorn är annorlunda.
– Min pojkvän är östgöte, han har tråkigare humor än jag. Det är gubbhumor och ordvitsar och han driver mycket med sin egen dialekt, säger hon.
12-årige Gustav Eriksson och kompisarna Max, Abdala och Tiger kan inte svara på om någon särskild östgötsk humor finns, men de är inne på samma spår som tjejerna från Stockholm.
– Vi är lättroade och har ganska torr humor. Man överdriver sin dialekt och sådär, säger Gustav och hela grabbgänget faller in i skratt.
Simon Närkander, som jobbar i klädbutiken Volt, tycker att vi är lättroade.
– Ja. Det är väl som i "Torghumor" (humorprogram om två killar med bred dialekt reds. anm) att man överdriver sin dialekt. Men i övrigt inget som skiljer oss åt.
– Östergötland har ingen specifik humor. Däremot tycker vi att vår dialekt är hysteriskt rolig. Vi tror att icke-östgötar tycker att den är lika rolig som vi tycker. Men det gör de inte, summerar tvåbarnspappan David Milton, som har växt upp i staden.
Att komikern Anders "Ankan" Johansson gjorde succé på komedifestivalen kanske kan förklaras av detta. Det verkar som ju som så, att vi tycker om att höra - och skratta åt - vår egen dialekt.