På Saab i Linköping arbetar närmare 6 000 personer. Över hälften av dem arbetar på Saab Aeronautics som bland annat utvecklar stridsflygplanet Jas 39 Gripen. Sedan den 15 maj i år är det 46-årige Jonas Hjelm som leder Saab Aeronautics. Och han är varken ingenjör eller ekonom.
– Jag kan förstå att en del höjer på ögonbrynen när de får veta att högste chefen inte är ingenjör. Det har de i princip alltid varit. Men det är ju inte högste chefen som ska konstruera nya flygsystem. Det handlar om att ge alla duktiga medarbetare här rätt förutsättningar för att de ska kunna lyckas.
Faktum är att Jonas Hjelm saknar högre, formell utbildning – han har istället skaffat sig värdefulla erfarenheter genom att arbeta nära den politiska makten.
– Varje gång jag trodde att jag skulle påbörja en utbildning fick jag något nytt spännande uppdrag. När man väl har börjat tjäna pengar är det rätt tufft att säga att nu ska jag bryta det här och sätta mig på skolbänken. Jag var svagsint nog att tycka att uppdragen jag fick var lite mer spännande än att plugga. I dag tycker jag inte att det är någon begränsning.
Chefen för Aeronautics kommer ursprungligen från Falköping och gör inget för att dölja sin västgötska dialekt. Under militärtjänstgöringen i Skövde i början av 90-talet blev han invald i värnpliktsrådet. Det ena ledde till det andra och snart blev han huvudsekreterare i en statlig utredning om värnpliktigas sociala situation.
– Jag fick höra att jag inte bara pratade västgötska, jag skrev på västgötska också.
När Björn von Sydow tillträdde som försvarsminister 1997 blev Jonas Hjelm rekryterad som politiskt sakkunnig.
– Värderingsmässigt låg jag nära Socialdemokraterna, men jag hade aldrig varit engagerad i ungdomsförbundet.
Är du fortfarande socialdemokrat?
– Jag är fortfarande medlem i Socialdemokraterna. Det är absolut ingen hemlighet. Jag är medlem och betalar medlemsavgiften.
Efter en runda i statsrådsberedningen med ansvar för bland annat miljöfrågor och jämställdhetsfrågor blev Jonas Hjelm statssekreterare på försvarsdepartementet. Han blev försvarsminister Leni Björklunds närmaste medarbetare under åren när det svenska försvaret successivt monterades ned.
– Det var en kraftig neddragningsperiod. Det är lätt att säga i efterhand att det där inte var klokt. Vi tog det ett steg för långt. Vi lade ner för mycket och vi sparade för mycket pengar.
I oktober 2006 var Jonas Hjelms tid i maktens korridorer slut – i varje fall i den politiska maktens korridorer. Den borgerliga regeringen tillträdde och den socialdemokratiska statssekreteraren stod utan jobb.
– Som statssekreterare har man två års fallskärm. Men jag ville inte gå och dra i några år och inte göra någonting. Jag var bara 35 år.
Då ringde Saab och erbjöd jobb. Försvarskoncernen har i bland fått kritik för att man rekryterat före detta politiker – det främsta exemplet är Jan Nygren som var socialdemokratisk minister med ansvar för vapenexportfrågorna som slutade som vice vd för Saab.
– Jag har inget mot karantänsregler, men jag kan bara konstatera att det finns inga sådana regler, säger Jonas Hjelm.
Vad är det för kompetens Saab vill åt när före detta politiker anställs?
– Det är bara regeringar som köper våra vapensystem och det är regeringar som bestämmer vilka vi får sälja till. Det är klart att Saab av alla företag i näringslivet har ett extra stort behov av att förstå hur processerna ser ut. Men det gör man inte bara genom att rekrytera före detta ministrar och statssekreterare. Man rekryterar även tjänstemän som har suttit på finansdepartementet. Det är inget unikt om vi tittar på konkurrerande företag i andra länder.
Jonas Hjelm hade arbetat i elva år på Saab, bland annat som chef för Support and Services, innan vd Håkan Buskhe erbjöd honom jobbet som chef för Aeronautics.
Varför blev du handplockad till ett sådant här uppdrag?
– Jag måste ha gjort ganska bra ifrån mig på mina tidigare uppdrag. Man får inte erbjudande om nya jobb om man inte gör bra ifrån sig där man är. Man får inget gratis.
Jonas Hjelm fick en bra start på nya jobbet. Den 15 juni lyfte för första gången Gripen E från Saabfältet. Den nya, kraftfullare versionen har hittills sålts till Sverige och Brasilien och nu har Saab siktet inställt på Indien och Finland.
– Det var en otrolig lättnad när planet lyfte. Sedan blev det 40 minuters plågsam väntan på att planet skulle landa. Vi stod där med kikare.
Saab har hittills genomfört tretton flygningar med Gripen E.
– Vi har gått över i en andra fas där vi flyger lite tuffare, högre och snabbare. Hittills har det gått bättre än någon vågade hoppas på.
I fabriken i Tannefors pågår nu slutmonteringen av det andra provflygplanet och runt hörnet väntar serietillverkningen. Fram till 2026 ska 96 stridsflygplan tillverkas. Saab Aeronautics växer, hittills i år har 260 personer anställts.
– Nu är vi väldigt tunga på utvecklingssidan. Vi kommer att hamna i en fas när både utvecklingssidan och produktionssidan är tunga, sedan är det naturligtvis så att när vi är färdigutvecklade är det produktionen som kommer att ha största tillväxten.
Jonas Hjelm räknar med att Aeronautics behöver anställa mellan 200 och 300 personer per år i Linköping under de kommande åren.
– Vi har behov av verkstadspersonal under åren som kommer. Vi anställer just nu och håller på att utbilda. Om affärerna fortsätter att utvecklas som de har gjort under de senaste åren så ja, vi kommer att växa. Men samtidigt måste man komma ihåg att Saab i dag är ett globalt företag. Vi bygger mycket av vår framgång i världen på partnerskap. Våra partners, oavsett om de befinner sig i Brasilien eller Indien, vill att en del av affärerna landar hos dem.
I klartext innebär väl det att köparländerna vill bygga stridsflygplanen i de egna länderna?
– Ja, så är det. Rakt av kommer inte tillväxten att ske i Sverige.
Är det lätt att hitta personal i Linköping?
– Generellt sett, ja. Jag upplever att vi har blivit en mer attraktiv arbetsgivare.
Vad beror det på?
– Vi har vågat gå ut och säga vilket företag vi är. Vi är stolta över att vara ett försvarsindustriföretag. Vi skäms inte för det. Det fanns perioder när vi inte var tydliga med var vi står. På Saab kan man få komma in och bygga något av det häftigaste som finns, nämligen nästa generations stridsflygplan. Det är bara tre länder i västvärlden som klarar det.
Vad kommer hända efter Gripen? Får vi se ett nytt stridsflygplan?
– Vi har naturligtvis folk som sitter hos oss tillsammans med den svenska kunden och med europeiska organ och funderar på hur det skulle kunna se ut i framtiden. Är det obemannade flygplan som gäller? Eller är det en kombination av bemannade och obemannade stridsflygplan? Det finns inga färdiga koncept. Det handlar mer om hur teknologin kan se ut år 2045.
Finns det en grupp på Saab som arbetar med framtidens stridsflygplan?
– Några av våra vassaste ingenjörer sitter och funderar på det här. Men det får inte bli så att de sitter och uppfinner något som inte går att realisera.
Jonas Hjelm har sin arbetsplats i Linköping, men familjen är kvar i Stockholm.
– Jag har en övernattningslägenhet i Linköping och försöker vara här i veckorna. Jag kommer till kontoret vid åttatiden och går oftast hem vid halv sju på kvällen.
Vad gör du när de inte arbetar?
– Jag har en sambo och en son. Familjen är viktig. Men det är också viktigt att göra något när man är ledig. Det är så lätt att bara säcka ihop när man kommer hem på fredagskvällen och är trött. Det ger energi att aktivera sig. Det kan vara att måla om på landet, det kan vara att ge sig ut och fiska och jag försöker spela golf då och då. Det går inte så bra längre.
