Inför Bostad först, det krävde miljöpartiets Birgitta Rydhagen i en motion i januari 2020. Motionen har ännu inte behandlats.
Men själva fenomenet har diskuterats, även om det, enligt Tina Andersson, avdelningschef på social- och omsorgskontoret, inte finns några planer på att införa Bostad först i Linköping
En svårighet som Linköping har, och delar med flera andra växande kommuner, är att bostadsbristen är hög. Metoden, enligt Andersson, förutsätter att det finns hyresvärdar som vill ingå samverkan med kommunen inom ramen för Bostad först.
Men frågan är hur det parlamentariska läget ser ut när det gäller att införa modellen i Linköping?
Lite kort kan man konstatera att samtliga oppositionspartier uppger att de är för ett införande av Bostad först. Eftersom Alliansen styr i minoritet så kan oppositionspartierna om de är överens, rösta bort M, C, L och KD.
Annika Krutzén (M), ordförande i social- och omsorgsnämnden, konstaterar att det finns många positiva slutsatser att dra från Bostad först i andra kommuner. Men också negativa, säger hon.
– Ofta fungerar det bra i början, men att det sedan blir en dipp eftersom personen inte är motiverad, säger hon.
Hon säger att det inte bara handlar om att få fram fler bostäder, utan också om motivation.
– Vi måste jobba hårdare för att motivera individen att ta emot hjälp. Alla vill inte ha hjälp eller villkora den hjälp som erbjuds på ett sätt som gör det omöjligt för kommunen att hjälpa till, skriver hon i ett mejl.
Annika Krutzén poängterar också vikten av att det måste finnas fler fastighetsägare som samarbetar med kommunen om Bostad först ska kunna genomföras.
Rebecka Hovenberg, gruppledare för miljöpartiet, säger att hennes parti är för ett införande av Bostad först. Men det räcker inte bara med en lägenhet.
– Man måste få stöd utifrån den situation man har. Vi måste hjälpa till att stabilisera människor, säger hon.
Hon pekar på att en bostad är en mänsklig rättighet och, tror hon, en grundläggande faktor för att en person ska ha någon chans att få rätsida på sitt liv. Hon är mycket kritisk till Linköpings kommun och tycker inte att de har tagit sitt ansvar.
Exakt hur en lösning med Bostad först ska gå till överlåter hon till experterna att lösa.
– Men det viktigaste, tänker jag, är att inte samla alla med samma problem på samma ställe.
Michael Cocozza, Linköpingslistan (LL), vill se kostnadseffektiva lösningar.
Kommunen bör jobba med enbart vanliga lägenheter och betala vanliga bostadshyror och lägga pengarna på utbildad personal som kan ge stöd, och inte betala höga priser för vandrarhem eller hotell, anser han.
Chris Dahlqvist, gruppledare för SD, säger att alla måste få en andra chans.
– Vi är för en lösning med Bostad först om individen går med på att delta i stödprogram för att bli fri från sitt missbruk. Har man en bostad blir det lättare att ta tag i sina problem. Om en bostad kan vara ett verktyg tillsammans med stödbehandling för göra att någon blir drogfri, så att de kan söka sig till arbetsmarknaden, är det en vinst för både individen och för samhället.
Jessica Eek, gruppledare Vänsterpartiet, är mycket positiv till idén med Bostad först.
– Vi hade själva lagt en motion om inte MP redan gjort det. Man måste ge folk möjlighet att ändra sina liv, och man måste behandla människor med värdighet och respekt. Då är rätten till en bostad väldigt viktigt.
Den största svårigheten, som hon ser, är avsaknad av politisk vilja och bristen på bostäder.
Mari Hultgren (S), kommunalråd i opposition är även hon positiv till Bostad först.
– Det har varit framgångsrikt på flera platser i Sverige, inte minst i Göteborg, Men det är en metod av flera, säger hon.
Hon tycker att det är viktigt att kommunen tar ett större grepp kring hemlöshet.
– Hemlösa är inte en homogen grupp, det måste finnas olika lösningar. Det finns en grupp där man kanske ska tänka sig ett särskilt boende med professionellt stöd. Sedan finns det en grupp som skulle gagnas av Bostad först för att kunna stabilisera sina liv.
Det här innebär enligt Mari Hultgren att kommunen måste bli mera aktiv och bygga särskilda boenden för olika grupper.
Enligt Mari Hultgren är det hög tid att kommunen plockar in socialpolitiken i bostadspolitiken. Att kommunen utnyttjar sin rätt att, vid försäljning av kommunal mark, kräva att ett visst antal bostäder ska gå till utsatta grupper.