I Linköpings kommunfullmäktige finns totalt 79 mandat. Den nuvarande alliansen med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna har 39 av dem.
Sett över de senaste 50 åren har 14 val genomförts i Sverige och Linköping – och mycket har hänt när det kommer till den politiska kartan. År 1973 hade Socialdemokraterna nästan 50 procent i Linköping samtidigt som endast sex partier tog sig in i kommunfullmäktige (kf). Sedan dess har allt fler partiet tagit steget in i kommunens högsta beslutande organ och allra tydligast är kanske Sverigedemokraternas framfart. Sedan 2002 har SD gått från 0,3 till 10,5 procent i Linköping. Miljöpartiet klev in 1985.
Liu-forskaren Johan Wänström är expert på den lokala politiken.
– Valresultaten i Linköping är inte helt olikt de resultat vi har fått i Sverige som helhet – de valvindar som blåst i landet har ofta fått genomslag här. Det beror bland annat på att det inte är så många lokala partier som har röstats in i kf.
– Det som har varit historiskt signifikativt för Linköping är blocköverskridande styren. Centerpartiet har under en lång tid varit en vågskål och till mångt och mycket avgjort genom att antingen samarbeta med Socialdemokraterna eller de borgerliga sidan. Det är väl i stort sett bara förra mandatperioden, under en lång tidsperiod, som de inte var med i styret, fortsätter Johan Wänström.
Han poängterar också att Sverigedemokraterna, vid de senaste valen, har fått ett lägre väljarstöd i Linköping än i Sverige som helhet. Detsamma gäller Miljöpartiet och Liberalerna – fast tvärtom.
– Traditionellt sett är både MP och L populära i de större städerna och på universitetsorterna, säger Johan Wänström.
Med undantag för valen 1991 och 1994, då Ny Demokrati respektive Akademikerpartiet knep en plats, är det endast under de senaste åren som mandaten i Linköpings kommunfullmäktige har fördelats mellan åtta partier.
– Generellt sett är det svårare att få till handlingskraftiga politiska styren ju fler partier som har en plats i kommunfullmäktige eller andra parlamentariska församlingar. Italien är ett typexempel som har en herrans massa små partier och många styren inte har varat mer än 1,5 år. I Linköping har det dock historiskt sett funnits goda förutsättningar för stabila majoriteter.
Den tydligaste förändringen på den politiska kartan under de senaste åren är Sverigedemokraternas framfart. Här syns gruppledaren Chris Dahlqvist i fullmäktiges talarstol.
På den kommunala nivån spelar den personliga tilliten en roll.
– Det kanske inte är sånt som märks utåt men som är väldigt viktigt i det dagliga politiska arbetet. I det kommunala arbetet är man ganska beroende av att det finns en tillit mellan företrädarna, att de vet var de har varandra. För ett nytt parti, som oftast har okända företrädare, är det därför ofta svårt att ingå i ett politiskt samarbete.
– När SD var nya i många kommuner var det väldigt få som valde att samarbeta med dem. Nu finns det betydligt fler kommuner där olika partier känner sig bekväma med ett samarbete, fortsätter Johan Wänström.
"Generellt sett är det svårare att få till handlingskraftiga politiska styren ju fler partier som har en plats i kommunfullmäktige eller andra parlamentariska församlingar", säger Liu-forskaren Johan Wänström som spår att det kan bli ett svårt parlamentariskt läge efter valet.
Vad tror du vi får för valresultat på söndag?
– Jag har inte tagit del av någon opinionsundersökning men givetvis kan det bli så att kf får ytterligare ett parti under nästa mandatperiod. Linköpingslistan skiljer sig ju lite från en del andra lokala partier då de har företrädare som varit inne i politiken tidigare.
– Det politikerna i Linköping ser framför sig, utifrån det jag har hört, är ett läge efter valet där det inte blir helt enkelt att få till ett styre. Utöver det är det svårt att säga åt vilket håll valvindarna går. Kanske går de i samma riktning som för landet i övrigt.