Advokaten Karin Wålander tror att tillgången på kamera har ökat möjligheten för förövare att förgripa sig på barn då man inte behöver träffas fysiskt.
– Jag har sett sånna hänsynslösa konversationer där barn försöker värja sig mot de här männen – för det är oftast pojkar och män som är förövare. Barnen manipuleras genom små, små myrsteg till en situation där de till slut inte kan backa.
Advokaten UllaBella af Klercker har riktat in sig på mål där barn utsätts för brott. En stor del av hennes arbete har de senaste åren handlat om just sexualbrott som sker i sociala medier, via en mobil eller en dator. Antal fall hon tagit sig an där förövare sökt kontakt med barn i sexuella syften har ökat snabbt. Tillgängligheten via mobilen är en bidragande orsak till den mörka utvecklingen, tror hon.
– Genom sociala medier exponerar vi våra barn för allt – vi ställer dem på torget och vem som helst kan nå dem. Att föräldrar ofta inte hänger med i vilka forum barnen rör sig i, gör det enklare för pedofiler att söka kontakt med nya offer. Till skillnad mot föräldrar är personer som är intresserade av sex med barn experter på var barnen uppehåller sig.
UllaBella af Klercker, som efter en mängd brottsmål blivit något av en barnrättsexpert, verkar främst i Stockholmsområdet och Södermanland – men den här typen av mål är sällan geografiskt bundna. När ett barn väljer att berätta för någon i sin närhet och en situation blir känd, är det inte ovanligt att offer från hela landet kan knytas till en och samma gärningsperson. I vissa fall har UllaBella af Klercker av den anledningen ibland företrätt ett stort antal målsägare på samma gång – ibland 20, 60 och till och med 100.
– Hittar man en misstänkt person så kan det verkligen smälla till. Det är ju oftast inte bara ett offer en gärningsperson chattar med, förklarar hon.
Ett vanligt scenario kan gå till så här: det börjar med att barnen har en kontakt som de chattar ytligt med. Harmlösa meddelanden leder så småningom till en förtrolig relation och för vissa kan det bli en kompis att öppna sig för. Barnet skickar en ansiktsbild och personen på andra sidan bekräftar hens utseende med uppmuntran.
– Det börjar liksom med "Vad fint du dansar på Tiktok" eller "Vad fin du är när du åker skidor", säger UllaBella af Klercker.
– Så småningom frågas det kanske om en färg på bh:n och sen blir det bara mer. Så fort den där bilden är skickad kan den vändas emot dem. Förövarna kan hota med att sprida en för barnet generande bild till föräldrar eller kompisar eller så berättar de för barnet att de vet var de bor och var deras föräldrar arbetar och så vidare. För barnen blir det som att förövaren står och tittar in genom fönstret. De flesta tycker att hoten är så jobbiga att man går med på att skicka fler bilder – och så är man fast.
– Sen finns det ju de förövare som triggas av att få motstånd också. Det vanliga är dock att hoten bara är tomma ord, men det är ju svårt för ett barn att veta.
Vissa av de här fallen leder till åtal om våldtäkt, trots att brotten oftast inte begås fysiskt utan på uppmaning framför en kamera. I andra fall kan det handla om rubriceringar som utnyttjande av barn för sexuell posering eller sexuellt ofredande.
– Det kan vara att man måste skicka en bild i timmen eller göra saker på sig själv. Jag har till exempel sett hur barn penetrerar sig själva med hårborstar inför en videokamera.
Hennes bild av offren är att det ofta handlar om barn som befinner sig i en skör situation eller har dålig självkänsla och söker bekräftelse. Många mår fruktansvärt dåligt och lägger en oerhörd skuld på sig själva, säger hon.
Linköpingsadvokaten Karin Wålander, på Crusner advokatbyrå, delar den bilden. Hon minns särskilt ett fall där en 12-årig flicka utsattes av en man i 20-årsåldern och som åtalades misstänkt för grovt utnyttjande av barn för sexuell posering. I stämningsansökan går att läsa att mannen förmått flickan att skicka nakenbilder där hon bland annat förde upp föremål i underlivet. Det var först när det skapades en polisanmälan som hennes familj fick kännedom om att det hade hänt.
– Det var en ren tillfällighet att det här fallet hittades då mannen misstänktes för ett annat brott. Min klient ville först inte medverka och sa att ingenting hade hänt, men bilderna fanns ju där. Det är nog en väldigt vanlig reaktion då många ångrar sig och försöker förneka det som har hänt, säger Karin Wålander.
Flickan kunde spåras efter att bilderna hittats i en mobiltelefon som polisen hade beslagtagit. Det är just så som den här typen av brott ofta kommer till myndigheters kännedom och offer kan spåras.
– Min bild är att många offer känner skam och lägger skuld på sig själva för att de ångrar sig. I det här fallet hade mannen uppmanat flickan att skicka bilderna och trots att jag försökte få henne att förstå att det var han som hade gjort fel, så var allt så fruktansvärt jobbigt eftersom hon hade skickat bilderna efter att han hade tjatat.
Mannen dömdes senare för brottet.
Både Karin Wålander och UllaBella af Klercker tror att många unga idag inte är medvetna om hur allvarligt ett brott av den här typen är. Eller för den delen känner till att det kan vara brottsligt att skicka en så kallad "dickpic" till någon utan samtycke. Den okunskapen kan vara en orsak bakom ett stort mörkertal och att få väljer att polisanmäla, menar de. En annan anledning är rädslan för vad som ska komma fram, en oro för processen i sig med polisutredning eller vilka konsekvenser det kan få genom att berätta.
Advokaten UllaBella af Klercker har företrätt uppemot 100 målsägare i ett och samma fall kopplats till en person som misstänkts för sexualbrott på nätet.
UllaBella af Klercker tycker att det finns en större medvetenhet kring sexualbrott som riktas mot barn i sociala medier nu än för några år sen. Fler har fått upp ögonen för riskerna online i takt med att användandet av mobiltelefoner och olika sociala appar har ökat. Samtidigt har brotten krupit ner i allt lägre åldrar.
– Jag kan förstå att det också kan vara spännande för ett barn med nya kontakter och att söka sig till vissa forum eller sidor trots att man kanske vet att man inte får eller borde.
Till barn och föräldrar har hon en viktig uppmaning.
– Jag vill verkligen uppmuntra barn att prata med en vuxen och att inte bära det ensam. Det är aldrig offrets fel och det är okej att prata om det. Mitt hopp är att det här uppmärksammas mer och på så sätt medvetandegör både barn och vuxna. Som förälder ska man prata med sina barn tidigt om att det här finns och vara noga med att be dem att komma till dig om de skulle utsättas för något.