Christian Wedin är en av dem som arbetat med att få Gärstadverkets gasturbin i körbart skick.
Svenska Kraftnät har tidigare tecknat liknande avtal med stora anläggningar som Heleneholmsverket och Ryaverket. Nu har Tekniska verken i Linköping lovat att bidra med 60 MW.
– Vi är ju alla medvetna om att energiförsörjningen i Sverige är i ett utsatt läge. Kan vi bidra till att vi får mer stabilitet i elnätet så är det otroligt positivt, kommenterar Michael Fahlström, affärsområdeschef på Tekniska verken.
Avtalet sträcker sig fram till 30 april och innebär att Tekniska verken varje eftermiddag ska meddela Svenska Kraftnät hur stor effekt man kan bidra med. Är det riktigt kallt blir det mindre än 60 MW, för då behövs en del av effekten till värmeproduktion. Svenska Kraftnät kan sedan lägga en beställning.
– Våra anläggningar ligger väldigt bra till geografiskt för att kunna avlasta vissa ledningar i Mälardalen. Det möjliggör ökad överföringskapacitet från norr till söder, säger Fahlström.
Avtalet tecknades på torsdagen, men förberedelserna har pågått länge.
– Den förra regeringen kallade till rundabordssamtal i höstas. Intrycket var att nu är det skarpt läge, nu vill man ha all tillgänglig produktion som finns. Så sedan dess har vi rustat upp anläggningar som länge legat i malpåse. Kostnaderna för det täcks i avtalet, berättar Michael Fahlström.
Vi har besökt en av de anläggningar som dammas av – Gärstadverkets dieseldrivna gasturbin. Redan när den installerades 1994 var den mest tänkt som reserv, att startas vid behov.
– Men de första åren körde vi den nästan jämt, den var så lönsam. Bränslet var billigt på den tiden, berättar Uffe Larsson, som idag sitter i kontrollrummet som gruppchef.
Senast gasturbinen kördes i drift var den kalla vintern 2010–2011. Tekniska verkens personal har under hösten arbetat med att få den i körbart skick.
– Det är många gamla delar som behövt repareras eller bytas ut, berättar Reza Nownahal Cleber, anläggningschef på Gärstadverket.
Ett musklick av Uffe Larsson – och gasturbinen är igång. Provkörningen gick enligt plan.
Vid vårt besök är det dags att provköra turbinen. Det tar tid innan Uffe Larsson kan trycka på startknappen, som i själva verket är en ruta på datorskärmen. Turbinen ingår i ett komplicerat system och det är mycket som ska klaffa.
– Just nu är temperaturen på smörjoljan 30,5 grader. Den måste upp i 31 innan vi kan köra, säger Reza.
När turbinen väl startar låter den som en jetmotor. Och det är faktiskt precis vad det är – men till skillnad från ett flygplan, där gaserna strömmar ut i en jetstråle, driver de här en turbin som är kopplad till en generator.
– För mig som gammal maskinist är det ett härligt ljud. Jag är stolt över den här turbinen och att vi kan vara med och skapa den el som Svenska Kraftnät efterfrågar, säger Reza.
Informationstavla på Gärstadverket. Anläggningen är ett dieseldrivet kombikraftverk med både gasturbin och ångturbin.
Anläggningen är en så kallad kombidiesel, där de varma avgaserna dessutom driver en ångturbin, kopplad till samma generator. Överskottsvärmen tas tillvara i fjärrvärmesystemet.
– I vanliga fall kan vi producera 45 MW el i Gärstad. Med gasturbinen kan vi tillföra ytterligare 20 MW. Egentligen har turbinen en kapacitet på 50 MW, men vårt ställverk har en begränsning. Det skulle gå att bygga om, men det är en stor apparat, säger Reza Nownahal Cleber.
En nackdel med gasturbinen är att den endast kan köras med fossilbränsle, något som Tekniska verken bara vill göra i ett nödläge.
– Vi gör ett avsteg för att vi sitter i det läge vi gör i Sverige med energiförsörjningen, säger Michael Fahlström.