Fyll på kärlekstratten
Först: Tänk dig er relation som en kemisk apparat, som en metafor för processen "från förälskelse till kärlek". Överst finns en stor tratt och efter många rör och krumbukter finns en kran. Det ni stoppat ned i tratten är det ni får ut ur kranen. Även om man nära drunknar i barnen under de mest hektiska småbarnsåren måste tratten matas emellanåt, för att förälskelsen ska övergå i kärlek. Stoppar man otrohet eller nonchalans för partnerns behov i tratten blir utfallet därefter. Tystnad och söndring.
– Många par tar för givet att om det en gång fanns en erotisk laddning så kommer den att finnas kvar för alltid. Så fungerar det inte. Därför måste båda parter generöst fylla på med bra saker i tratten.
– Ofta kommer par till terapeuten alldeles för sent, då en part redan bestämt sig för att bryta upp. Då kan ingen terapi i världen rädda äktenskapet. Är du missnöjd och ideligen tar upp ett problem för dig själv, eller med partnern utan att nå fram, är det en tickande bomb. Sök hjälp i god tid!
Var med varandra!
Minst tre gånger per år bör alla par ge sig själva egen tid med bara varandra, utan barn och utan projekt som altanbygge/tapetsering (även om man tycker gemensamma projekt är roliga). Det ska vara minst en långhelg vid varje tillfälle. En på våren, en under semestern och en på hösten. Gör det till en viktig rutin, just för att ni är och vill förbli ett par. Tiden efter barnen ska ju förhoppningsvis fyllas av fler och fler paraktiviteter, öva på det från start!
– Det här inser de flesta. Därför är det konstigt att så många så enkelt förhandlar bort den här biten när pusslet ska läggas. Mer tid med varandra ger ofta en oerhörd skjuts i relationen. Men det kan också vara skrämmande för dem som har relationella problem och till och med en rädsla för att vara ensamma med varandra.
– Ni ska inte göra något speciellt mer än att vara med varandra, på en annan plats än hemma. Håll igång – eller återstarta – samtalet emellan er. Nog är det konstigt, att trots att vi vet att det är viktigt att vårda våra relationer och vara rädda om varandra så glöms det ideligen bort. Inte sällan, när någon i paret vill skiljas, säger den andre "men, vi har ju allt!" Man har slitit sig blå för att uppnå familjens materiella standard, men missat att relationer inte vårdas med saker.
Inse det enklas värde
Vi lever i en prestationskultur. Varje års semester ska toppa den förra. Föräldrarna är de som ska dra detta betungande lass.
– För mindre barn betyder ordet semester "föräldrar fria från arbete". Försök att se semestern utifrån barnens perspektiv. De vill vara med tillgängliga föräldrar. De vuxna måste då ha väldigt låga prestationskrav på sig för att kunna bli de glada, lekfulla och kreativa föräldrar som barnen vill ha.
Bli ärligare!
När det gäller semestrar pratar vi oftare om vad vi gjort än hur vi mått. De där "topp-prestationerna" kan få helt motsatt effekt än den avsedda. Vi vill gärna förmedla till omgivningen att semestern var alldeles fantastisk = vi lyckades återigen med vår topp-prestation! Även när det inte alls blev så.
– Jag önskar vi kunde vara lite mer som italienare. De pratar mycket mer om det jobbiga, om hur det inte gick som tänkt. Det är sorgligt att vi inte i högre utsträckning kan dela sådant med varandra i Sverige. Både par emellan och gentemot omgivningen. Livet är ju som ett piano, man måste spela på både svarta och vita tangenter, både i dur och moll. Men i Sverige får man bara spela i dur. I slutänden blir det väldigt tungt, att hela tiden visa upp en fasad som bitvis inte är sann.