Trots den svenska skolplikten blir elever varje år borta från skolan under långa perioder. Enligt Linköpings kommuns statistik var 396 av kommunens omkring 4 000 högstadieelever frånvarande minst 20 procent under föregående läsår, vilket motsvarar en dags frånvaro i veckan. 104 av dem var borta minst 40 procent av tiden. En del av dessa är frånvarande av giltiga skäl som sjukdom, de flesta av andra anledningar.
– Det kan vara sociala faktorer som gör att man är hemma, till exempel bristande familjestöd, säger Malin Ljungdahl på Mellanvården på Barn- och ungdomspsykiatrin i Linköping.
– Vi på BUP jobbar bland annat med barn som har olika neuropsykiatriska diagnoser, där de krav som ställs i skolan ibland övergår individens kapacitet och innebär en risk för att personen blir hemma. Även andra psykiatriska diagnoser kan påverka skolnärvaron, som till exempel depression och ätstörningar.
– Vi samarbetar alltid med skolan för att skapa en skolmiljö som passar barnet, fortsätter hon. Skolan är en väldig friskfaktor, om man får det att fungera.
Även Bo Andersson har under flera år jobbat med barn och unga i Linköping som räknas som så kallade hemmasittare, det vill säga elever med en problematiskt hög skolfrånvaro där skolans åtgärder inte hjälpt. Fram till i juni i år hade Linköpings kommun ett särskilt team som Bo Andersson var del av, som jobbade nära barn som sällan eller aldrig tar sig till skolan. Syftet var att kartlägga vad i skolsituationen som gjorde att barnet inte gick dit, och att få bukt på frånvaron.
– Ibland har jag tyckt att skolor haft lite väl bråttom att få tillbaka eleverna på heltid, det skulle man ju aldrig förvänta sig av en vuxen som blivit utbränd, där är man mer försiktig, säger Bo Andersson på Linköpings kommuns resurs- och stödverksamhet. Dessa elever måste ju dessutom ta igen allt som de missat. För många som varit hemma från skolan under en längre tid så är det en lång väg tillbaka.
Men från och med höstterminen 2018 har Linköpings kommun valt att strukturera om arbetet med att höja elevnärvaron. Teamet på resurs- och stödenheten är nedlagt, och istället satsar man extra på bland annat elevhälsan ute på kommunens skolor.
– Vi har gjort olika slags insatser genom åren, men närvarosiffrorna blir inte bättre, säger Christel Horsak, skolchef med ansvar för för- och grundskola i Linköping.
– Nu kommer elevhälsan växla om för att jobba mer förebyggande och främjande. Vi måste stötta upp elever tidigt, redan när de börjar vara borta lite, eftersom vi vet att frånvaron brukar öka. Att elever är borta 20 procent är ett tillräckligt stort problem, alla elever har rätt att lyckas och utbildning är totalt avgörande för hur det ska gå för eleven.
Den nya inriktningen blir ett sätt att lägga tillbaka ansvaret på skolan, menar Christel Horsak.
– Det här teamet har varit väldigt professionella. Men eftersom målet är att eleverna ska komma tillbaka till skolan, så ser vi att det bästa är om det är skolorna själva som har kontakt med eleverna.