Att arbeta nära ungdomar som hamnat i kriminalitet kan vara jobbigt och frustrerande. Azad och Shirwan befinner sig mitt bland 12-åringar som säljer droger och ungdomar som har noll tilltro till samhället. Men de är hoppfulla.
– Annars hade vi inte gjort det. Det är jobbigt, men samtidigt väldigt roligt. När man ser någon som man har arbetat med gå tillbaka till skolan eller skaffa sig ett jobb och lämna kriminaliteten, då är det värt allt arbete, säger Azad.
De arbetar under namnet Brottsförebyggande gruppens brobyggare. I måndags mötte de Linköpingspolitikern Daniel Andersson (L) och riksdagsledamoten Roger Haddad (L) för att diskutera arbetet. På onsdagen förväntas omsorgsnämnden ta ett beslut om att förlänga verksamheten två år.
– Det känns väldigt bra att arbetet uppskattas och att vi får fortsätta, säger de båda.
Deras arbete handlar om att skapa nätverk bland myndigheter och andra kommunala aktörer som skolor, fritidsgårdar, polis och socialtjänsten, som på olika sätt arbetar med dessa ungdomar. En stor del går också ut på att finnas till som stöd för ungdomar och att fånga upp sådana som riskerar att glida in i kriminalitet.
En av de bättre insatserna har varit att i nära samarbete med jobb- och kunskapstorget kunna erbjuda sommarjobb till riskungdomarna. Sommarjobbet ger ungdomarna en tillhörighet, något att vara stolta över samt möjlighet att tjäna egna pengar. Mycket av brottsligheten bland ungdomar handlar just om pengar - att det finns lagliga alternativ är viktigt. Sommarjobben fångar dock bara in en viss del av ungdomarna.
– För 15–16-åringar är det ekonomiska motivationen något man verkligen kan spela på. Med 12–13-åringar fungerar det inte på samma sätt. De gör det inte av ekonomiska skäl, utan ser upp till de äldre ungdomarna och följer deras exempel, säger Shirwan.
Verksamheten kostar 1,4 miljoner kronor per år och det tvååriga avtal som börjar gälla på onsdagen kan även förlängas ytterligare ett år.
– Det vi betalar för den här verksamheten är väldigt lite pengar jämfört med samhällets kostnad för missbruksvård, rättsväsende och försörjningsstöd för personer som vi inte lyckas fånga upp i tid, säger Daniel Andersson (L).
Han är nöjd med arbetet som har gjorts. Han talar om en ökande social oro där många ungdomar inte har någon framtidstro, utan söker sig till gemenskapen i gängen. Den här verksamheten tror han är ett sätt att ändra på det.
Framtiden då?
– Vi skulle gärna se att verksamheten utökas med några kollegor till, gärna en eller två kvinnor också. Det kan vara svårt för oss att nå ut till tjejerna och där finns ett stort mörkertal.