En gång i tiden, långt före smartphones och Facebook, hade alla färggranna träningsdressar – som man hängde upp på uppblåsbara galgar – och åt lördagsfrukost till radioprogrammet "Ring så spelar vi".
– Ja, alla lyssnade på det. Man fick veta allt som hände i Sverige genom det. Det fanns ingen god morgon-tv utan det var radion som gällde, säger Kerstin Palmér från Veteranpoolen, Sveriges största arbetsgivare för pensionärer. Bemanningsföretaget bjöd nyligen alla sina anställda på biovisning av "Tårtgeneralen" som utspelar sig 1984 – och filmen väckte naturligtvis gamla minnen.
– Det blir lite nostalgi när man ser filmen. Den hade både glädje och sorg, säger Claes Bille, ansvarig i Veteranpoolen Linköping.
"Tårtgeneralen" baseras på en sann historia om hur världens längsta smörgåstårta blev till, ett projekt lett av den alkoholiserade entreprenören Hasse P, spelad av Mikael Persbrandt. Målet var att sätta Köping, som då precis hade utnämnts till Sveriges tråkigaste stad, på kartan.
På 80-talet var Linköping, till skillnad från Köping, en större stad med hopp om framtiden.
– Vi har haft Saab, universitetssjukhus och militären, sju biografer på olika ställen och alla gick på Frimis, Frimurhotellet, för att dansa, säger Sven Andersson.
– Jag förlovade mig på Frimis på nyårsafton 1958, berättar han.
Kollegorna från Veteranpoolen levde alla familjeliv på 80-talet, och kände väl igen sig filmscenerna.
– Ungdomarna höll på med idrott. Man följde med barnen på matcher och tänk vad de var ute och lekte på kvällarna. Det var full rulle, säger Kerstin Palmér.
Hon minns med viss genans att hon och hela familjen bar matchande träningsoveraller.
– Man klädde sig i sådant de hade i filmen, man kände igen sig, säger Claes Bille.
Men var det var bättre förr? Nej, det tycker de inte.
– Det är passé nu, säger Kerstin Palmér.
Skolan var bättre förr tycker Sven Andersson, men vissa saker var sämre.
– Som det iskalla badet i Slaka, vettu, det var en bassäng som var ouppvärmd och där barnen fick lära sig simma.