Det säger 71-årige läraren Anders Börjeson som på lördagskvällen gick i fackeltåget till minne av Förintelsen under andra världskriget då sex miljoner dödades. Först hölls en manifestation vid Raoul Wallenbergs plats. I fackeltåget efteråt gick cirka 200 personer. Deltagarna gick genom Linköpings centrum och upp till Domkyrkan. I stort sett är det samma gatunät som på 1940-talet. Många av husen står kvar där än. Och kunde väggarna tala så kanske de hade berättat om hur gamla som nya nazister också har gått på gatorna. Eller om manifestationer genom tiderna, mot nazism och mot förtryck av minoriteter. Nu som då.
May Heldal är präst i Domkyrkoförsamlingen. Vid manifestationen som vid Raoul Wallenbergs plats sjöng hon, på hebreiska, sången "Min Gud, min Gud" skriven av poeten och motståndskämpen Hanna Szenes som avrättades av nazister 1944.
– Jag är kristen, teolog och präst. Jag har på senare tid börjat berätta om judendomen i min predikan. Vi glömmer i bland att kristendom och judendom är starkt sammankopplade. Vi måste minnas Förintelsen och de hemska brott som nazisterna utsatte judarna för. Det är häpnadsväckande att de här krafterna fortfarande blommar upp i Europa! säger May Heldal efteråt.
Kommunalrådet Jakob Björneke (S) talade vid manifestationen.
– Linköpings kommun väljer att stå upp för det fria ordet, för människors lika värde och vi ska ta vårt ansvar för att ta hand om flyktingar som kommer hit, sa Björneke.
Speciellt inbjuden som talare vid manifestationen var Ulf Cahn, barn till överlevare och generalsekreterare för Förenade Israelinsamlingen. Han räknade upp namn på personer som mördades i nazisternas koncentrationsläger.
– Sex miljoner judar. Att läsa upp deras namn skulle ta cirka 347 dagar. Man skulle få stå här tills den 9 januari nästa år. Så många mördades av nazisterna. Vi hedrar deras minne, sa Ulf Cahn.
Efter manifestationen med fackeltåget hölls en välbesökt konsert i Domkyrkan, till minne av Förintelsen.