Man kan se dem från Bergsvägen när man färdas i bil eller på cykel.
De står ofta samlade i gäng, när de tuggar i sig frukosten, lunchen, middagen eller för den delen alla mellanmål som ständigt tycks vara av stort intresse.
Menyn består av gräs och mellan varven lägger sig korna ned och vilar samtidigt som de bearbetar födan på nytt (idisslar).
– Deras liv är koncentrerat till att äta, dricka och vila, säger Lars-Åke Gustavsson som äger den stora besättningen med cirka 100 kor, lika många kalvar och tre tjurar tillsammans hustrun Kristina Forsberg.
Det är vid Svartåns mynning som djuren har sin hemvist och deras närvaro har stor betydelse för det övriga livet vid platsen, påpekar Thomas Johansson, naturvårdshandläggare på länsstyrelsen.
– Området skulle förmodligen växa igen totalt och det skulle i sin tur påverka fågellivet negativt, säger han.
– Nu betar de av ängarna och gör även Roxen synlig för de som tar sig fram på Bergsvägen.
De naturliga "gräsklipparna" har dock gjort en del förbipasserande oroliga.
Johansson förklarar:
– Folk hör ibland av sig till oss på länsstyrelsen och undrar hur kossorna mår.
– Vi får frågor om de fryser på hösten och om det finns någon risk för att de går ned sig?
Svaret blir ett "nej" på samtliga funderingar, intygar Lars-Åke Gustavsson.
– De klarar kylan hur bra som helst, säger han.
– Faktum är att de börjar huttra först när temperaturen närmar sig 30 minus.
– Dessutom tar vi hem djuren och placerar dem i en ladugård mellan slutet av november till maj. Där har de det hur bra som helst.
Kristina Forsberg berättar att kossorna lägger på hullet när kvicksilvret i termometern sjunker.
– Så fort det blir kallare äter de lite mer än vanligt. På så sätt bygger de upp ett bättre skydd. De pälsar också på sig och blir tätare.
Thomas Johansson gör en jämförelse med människor:
– När det blir kallt tar vi på oss varma kläder. Kor är alltid påklädda.
Risken för att djuren går ned sig är också mycket liten, hävdar Lars-Åke Gustavsson.
– Marken här runt omkring är inte alls särskilt gyttjig. Den består av en stor mängd sand och är därför väldigt bärkraftig.
– Vi har haft våra kor här sedan 2001 och aldrig behövt rädda någon som fastnat.
Kristina Forsberg berättar att de tre tjurar man förfogar över inte behöver anstränga sig för att hitta en kärlekspartner.
– Vi hade en tjur en gång som gjorde 80 kor dräktiga på en och en halv månad. De är verkligen effektiva när de är på det humöret, säger hon och skrattar.
Att det inte går någon nöd på kossorna visas också genom deras aptit på föda och vätska.
– I snitt äter de 30 kilo per dygn. De dricker också mellan 60 och 70 liter vatten under samma tid, förklarar Lars-Åke.
– Så här års tillskottsutfodrar vi dem, så någon brist på mat är det inte.