Ännu i slutet av 1800-talet skedde merparten av firandet på midsommardagen. Det var bara den dagen det stora flertalet var lediga. På midsommarafton ägde emellertid den traditionella så kallade Lövmarknaden rum på Stora torget. Corren beskrev 1884 utbudet som späda björkar, klädda miniatyrmajstänger, krukväxter och mer eller mindre konstlösa buketter av såväl vilda som av trädgårdsblommor.
Långt fram i tiden var det en stark tradition att göra en utflykt på midsommardagen. Hagmarkerna söder om staden, inte minst Djurgården var ett vanligt mål. För dem som hade råd erbjöds lustresor med båt på Roxen. Stjärnorp var då ett populärt mål. Efter det att Kinda kanal färdigställts 1871 kom många även att resa till Sturefors.
Att dansa kring midsommarstången är och var central i festligheterna. Åtminstone under några decennier i slutet av 1800-talet reste IOGT en midsommarstång i Ramstorps hage, som låg i norra delen av dagens Ramshäll.
Allra mest drog dock festligheterna på Malmen. Ännu midsommaren 1872 sågs ett lämmeltåg av Linköpingsbor fotvandra till firandet. De som hade möjlighet färdades med hästdragna vagnar.
Från och med midsommaren 1873 valde flertalet att ta tåget till Malmslätt. Efterfrågan på biljetter var så stort att flera extra tåg fick sättas in. Totalt var det på midsommardagen 1873 fjorton avgångar gällande sträckan Linköping–Malmslätt, eller Jäbbarp som stationen hette fram till våren 1875. Drygt tio år senare, midsommardagen 1884, såldes hela 2 100 tågbiljetter mellan Linköping till Malmslätt. Staden hade då drygt 10 000 innevånare.
Efter den gråkalla och lite regniga midsommarhelgen 1877 hade Dagens Nyheter ett reportage från midsommaren på Malmen. Tidningen skrev att överallt sågs älskande par. Redaktören skrev att akrobater och taskspelare, ömma bondgossar i uniform och tjusade bondflickor tillsammans med sprättar och extravaganta damer bildade kombinerat med svett och damm en obeskrivlig röra.
Dock förbigick DN helt att även en gudstjänst traditionsenligt ingick i programmet.
Under midsommarhelgen ordnades också en rad brunnsbaler, bland annat på Flistad brunn och i brunnssalongen vid Ladugårdkälla. Vad gäller midsomrarnas festmat var efterfrågan på färsk sill betydande, en välkommen omväxling till vardagarnas ofta återkommande och synnerligen salta sill.
Med midsommarvädret var det förr ungefär som nuförtiden. Värmerekordet för Linköping noterades 1868, 37 grader trots regn! Den soliga midsommardagen 1935 är också minnesvärd, då uppmättes 31 grader i skuggan.
Har du frågor om Linköping förr? Skicka dem till Johan Rödin, Corren, 581 89, Linköping. Eller mejla johan.rodin@corren.se. Frågorna vidarebefordras till Gunnar Elfström.