När Jimmy föreläser brukar han inleda med att spela på sin afrikanska djembetrumma för att påkalla uppmärksamhet.
Ett hem kan vara minimalistiskt och anonymt. Avskalat och intetsägande.
Eller så kan det visa vem du är, vad du älskar och vad du upplevt i livet. Hos Jimmy Uller är det rock'n roll i så gott som varje rum.
För nog svänger det om skådespelaren och musikern Jimmy Ullers funkishus från 1947 i Åtvidaberg. Huset som är ett av flera som byggdes till Facits höga chefer under det blomstrande 40-talet.
Han har bott på 22 platser i Sverige och i andra länder, men dragningen till schlätta blev till slut för stark och eftersom hustrun Mia fick lärarjobb i Åtvidaberg var det där de slog sig ned.
– När vi för 15 år sedan såg annonsen – och priset – tänkte vi att det måste vara något fel på huset. När vi åkte på visningen och såg vyn över Bysjön slog vi till direkt. Man får mycket hus för pengarna i en ort som Åtvidaberg, konstaterar Jimmy.
Och då var de ändå ovetande om presenten som låg och lurade intill tomtgränsen.
"När vi såg vyn ner mot Bysjön kände vi att här vill vi bo", säger Jimmy Uller, här på baksidan av funkiskåken från 1947.
De har målat och tapetserat, och nyligen bytt kök då plastmattan revs ut och originalgolvet togs fram, men inte gjort några mer dramatiska saker än så. Det gamla och tidstypiska har bevarats. Som trappornas skönt slitna lejdare, de gamla elementen och badrumsskåpen i plåt.
Pigkammaren har blivit Jimmys arbetsrum.
Tillsammans med anor från Facitfamiljen är huset rikt på minnen från Jimmys långa karriär som skådis och musiker. Han har haft roller i filmen med storheter som Sven Wollter och Kjell Bergqvist, Nicole Kidman och Stellan Skarsgård.
– Inför "Dogville" skrev jag till Lars von Trier att jag ville medverka i filmen. Det slutade med att jag blev Skarsgårds "body double" (ett slags stand in) eftersom jag var hyfsat lik Skarsgård och lika lång.
– Tänk att jag fick hänga med honom och Nicole Kidman i Trollhättan under tre månaders filminspelning. Vilken grej!
"Jag biter mig i läppen varje dag. Tänk att livet inte tog slut vid 50 utan bara fortsättter och är lika härligt nu som då".
Han är den pratglada, ständigt med nya projekt på gång.
– Maria är navet. Det är fantastiskt att hon stått ut med mig i alla dessa år. Jag kan inte hjälpa det, jag är så levnadsglad och det bubblar liksom i mig.
Att glädja andra är drivkraften.
– Som när jag, Lana Brunell, Rickfors, Hylander, Öhrström och Lindbom spelade på ett grekiskt hotell i två veckor. Jag biter mig i läppen varje dag. Livet slutade alltså inte vid 50, utan det bara fortsätter och fortsätter, lika härligt nu som då.
Tänk om den kunde tala, den 40-åriga turnéväskan . . .
Konsten i huset sticker ut och är nästan enbart ullersk. Både sonen Johan och mamma Berit målar och gör färgglada kollage som pryder väggarna.
Den 40-åriga turnéväskan, full av klistermärken från platser han besökt, har en hedersplats i vardagsrummet, intill den blåa gitarren. Arbetsrummet, där även ett trumset finns, är tapetserat med foton och filmaffischer från olika roller och spelningar.
I den forna pigkammaren har Jimmy sitt arbetsrum och de elektriska träningstrummorna som låter lite mer modest än vanliga.
Vad var överraskningen, den som ni fick först sedan ni flyttat in?
– Att vi automatiskt blev delägare av ett fantastiskt vackert parkområde utanför vår tomtgräns, ned mot Bysjön.
Och det där med Hagasessorna?
– Enligt arkitekten och vår förre granne Kurt Höckert inreddes råvinden, vår tredje våning, då Hagasessorna inte fick plats på Adelsnäs när det hölls en kungamiddag där på 40-talet.
Till glädje för de fyra barnen och åtta barnbarnen som nu har ett helt eget våningsplan när de är på besök. Med dubbelsängar, trappgrind, badrum, spjälsäng, dockskåp, bilar, kojor och mängder av gosedjur. Det vill säga allt en barnfamilj kan önska.