Göran Tagesson har alltid varit intresserad av historia. Han jobbade som guide i hemstaden Vadstena under gymnasietiden. Han läste medeltidsarkeologi och konstvetenskap i Lund och fick jobb på Östergötlands museum i mitten av 1980-talet och tio år senare på Riksantikvarieämbetet.
Och så skrev han sin doktorsavhandling och ändrade hela Linköpings historieskrivning.
Historien börjar med att franciskanerna bygger sitt kloster 1287 och Linköping blir stad. I ett par hundra år trodde alla att klostret hade legat i biskopens trädgård, för det sa biskopen. Men ingen hittade några spår där, och så kom Göran Tagesson på att biskopen måste ha haft alldeles fel.
Han hade funderat över flera konstigheter i Linköpings historia. En handlar om tiggarmunkarna, franciskanerna. De etablerar sig på platser där de kan försörja sig, och det är där många människor bor. Om de nu grundade sitt kloster i Linköping 1287, vilket det finns ganska klara bevis för – varför finns det inga spår av staden de kom till? Varför hittas aldrig några 1200-talslämningar, trots idogt letande?
– Vi gjorde den hittills största utgrävningen i Linköping i kvarteret Brevduvan i samband med att staden firade sitt jubileum 1987, berättar han. Då var uppfattningen att Linköping hade växt långsamt och blev stad lagom när klostret skulle byggas.
Men tyvärr, inte heller den här gången gjorde arkeologerna fynd från 1200-talsstaden. Det uppenbara var i stället att något hände hundra år senare: då ändrades byggnader, tomter, gatunät och strukturer. Göran Tagesson grubblade och grävde vidare, bland annat i biskopens trädgård, men där fanns fortfarande inte minsta klosterrest.
– Jag gjorde en jämförelse mellan de två stora grävningarna jag varit med på, Basfiolen mellan Ågatan och Stora Torget och Brevduvan vid Gula huset, och alla andra grävningar som gjorts, berättar Göran Tagesson.
Han inventerade arkiven och kollade på gamla kartor, och mönstret som växte fram blev allt tydligare: före 1287 fanns det ingen stad här. På platsen möttes två vägar, här fanns två rejäla kyrkor, en tingsplats och en marknadsplats. Men ingen stadsbebyggelse.
Däremot fanns en annan konstighet som blev allt tydligare: inga fynd från 1200-talet hittas, men varför finns i gengäld så många intressanta fynd från slutet av 1300-talet, när jordbruket var i kris och digerdöden härjade som värst? Då blomstrade och expanderade inte svenska städer, varför gjorde Linköping det?
Jo, ett mönster framträdde på Göran Tagessons karta över alla de 50 stenhus som fanns i staden i början av 1400-talet.
– Det låter löjligt, säger han, men det kom faktiskt en dag när jag faktiskt tänkte: AHA. Klostret låg inte i biskopens trädgård, det låg i stället DÄR.
Han pekar på Hospitalstorget på kartan med de gamla stenhusen. Och nu föll alla bitar på plats.
Det var först EFTER att franciskanbröderna kom som staden började växa fram och den växte snabbt.
– Linköping kom till för att Magnus Ladulås och hans lillebror biskop Bengt BEHÖVDE en stad här, som komplettering till Skänninge och Söderköping.
Första steget blev att bygga franciskankonventet. Tillsammans med domkyrkan och S:t Larskyrkan omslöt det ett område för en stad. Med de båda kyrkorna och klostret på plats började Linköping växa. Hundra år senare flyttade rika präster runtom i landskapet in till staden och byggde sina stenhus. Mitt under den eländiga digerdödstiden expanderade alltså Linköping.
– Det här insåg jag redan 1997, men jag höll tyst om det under två långa år, berättar Göran Tagesson, tills jag fick en doktorandtjänst och kunde jobba med det här på riktigt och skriva min avhandling.
I höst har Hospitalstorget grävts ut, och murarna efter vad som måste vara franciskanernas konvent hittades precis där Göran Tagesson hade pekat.
– Många frågor har blivit besvarade, konstaterar han, och pusselbitarna passar. Mycket arbete återstår för att förstå hur klostret såg ut. Det får mina kollegor ta reda på i vår.