Vår stad
1925 fanns 3 441 personbilar i Östergötland. 1929 var motsvarande siffra 7 039. Antalet inregistrerade motorcyklar steg under motsvarande period från 1 500 till 3 400. Det innebar att 1929 hade var 30:e östgöte ett motorfordon.
Utvecklingen kan också beskrivas genom att 1916 hade 299 östgötar körkort, den 1 januari 1929 var motsvarande siffra 17 300. Noteras kan att 1928 drogs 126 körkort in, flertalet beroende på rattonykterhet.
Till följd av den ökande bilismen anlades allt fler bensinmackar. År 1924 fanns elva bensinpumpar i Linköping. En ansökan om att anlägga en mack på Stora torget avslogs, men pumpar tilläts såväl på Borggården som i hörnan mellan Apotekare- och Ågatorna.
Under 1929 anlades en rad nya bensinmackar i Linköping. Den sommaren stod, strax väster om griftegården vid Malmslättsvägen, en ny mack färdig. Den beskrevs som fullt modern med två pumpar under tak. Där hade kunderna till och med tillgång till ett wc med varmvatten. I december samma år öppnade även Texaco två nya mackar, en vid Bergsvägen och en vid Norrköpingsvägen.
Svenska Dagbladet skrev 1930 att runt om i Sverige växte bensinstationer upp som svampar ur jorden. Linköpingsbilisterna kunde vid den tiden bara längs Kungsgatan välja mellan tre olika mackar.
1930 etablerades ett helt nytt bensinföretag i Linköping, Naftasyndikatet, som saluförde sovjetisk bensin. De öppnade först två mackar, en på Kungsgatan 24 och en i Ringhem i Tannefors. Lite senare började Nafta även att saluföras vid Cirkus på Platensgatan. Senhösten 1932 öppnade Nafta sin fjärde Linköpingsmack, en helt nybyggd station vid Bergsvägen. I hela Sverige fanns det då över 450 Naftamackar.
I Linköping hade Nafta ett lokalkontor på Kungsgatan 26 och ett oljelager vid Roxengatan. Kontoret leddes av direktör Einar Åstrand. Vd för Nafta på riksnivå var smålänningen Gustaf Dahlborn, som tillbringat sina gymnasieår här i Linköping.
Naftasyndikatets aktiekapital var nästan helt finansierat av Sovjet. Corren kritiserade såväl i ledare som redaktionellt Nafta och skrev att svenska kommunister via det bolaget fick ekonomiskt stöd från Sovjet. Fredrik Malm kan i sin läsvärda bok om Nafta bekräfta såväl detta som att Sovjet kunde skaffa västvaluta genom att via svensk förmedling sälja nedsmält konfiskerat guld.
I november 1937 köptes Naftasyndikatet upp av Gulf.
Tack Bo Peter Persson, stadsarkivet. Källa: Fredrik Malm; Naftasyndikat, 2020.