Runes gamla korvstånd rullar än

Det skakar och hoppar. En behaglig doft av läder och bensin ligger i luften och från motorn hörs ett dovt brummande. Att få den gamla 50-talsbilen i körbart skick har krävt mycket tid och arbete av Rune Lejdemark, 73 – men vad gör det när det är hans största intresse?

Rune Lejdemark brinner för veteranbilar. Han äger en Ford Anglia och två Ford Popular, eller korvstånd som de också kallas. På måndag den 19 juli är det 50 år sedan han köpte den blåa.

Rune Lejdemark brinner för veteranbilar. Han äger en Ford Anglia och två Ford Popular, eller korvstånd som de också kallas. På måndag den 19 juli är det 50 år sedan han köpte den blåa.

Foto: Wendela Antepohl

Linköping2021-07-14 19:00

Rune Lejdemarks garageuppfart sticker ut från mängden i radhusområdet i Berga. Där står nämligen två bilar som är runt 70 år gamla. Det är en grön Ford Anglia från 1951 och en grå Ford Popular från 1954. Den förstnämnda var den första bilmodellen att komma till Sverige efter andra världskriget.

– De kallas för korvstånd på grund av den höga, avlånga formen, berättar Rune.

På landet har han även en blå Ford Popular, och de ligger honom lite extra varmt om hjärtat.

– Det var min första bil. Jag var 23 år när jag köpte den. Det var nästan en skräckresa. Säljaren bogserade bilen ifrån Kisa, för den var inte inregistrerad då. Rutorna var väl inte tvättade på de senaste tio åren, och så fick jag solen mitt emot mig så att jag inte såg ett dugg. Då tänkte jag att det här bär åt skogen när som helst. Men det gick.

– Min fru tyckte att jag var galen. 

Solweig, som Runes fru heter, kikar ut genom köksdörren och bekräftar.

– Men du har alltid varit sådan så det går väl inte över antar jag. Jag minns när du hade köpt den gråa och jag trodde att du hade bytt ut vår vanliga åkbil mot den. Jag ville ju ha något lite modernare än så att sitta och skuffa i.

Nej, Solweig delar inte Runes bilintresse. Det gör däremot hans son Tobias. Han vill ta över bilarna när Rune inte kan köra dem längre. Den grå bilen var dessutom med på hans bröllop. 

– Det var i Gagnef. Jag tog den på en kärra för jag ville inte sitta och köra den upp dit. Det skulle ta flera dagar, skrattar Rune.

Han vet inte vart den stora fascinationen för 50-tals bilar kommer ifrån, bara att den alltid har funnits där.

– Det har betytt en hel del att ha något mer än jobbet att greja med. 

Under 70- och 80-talet lade Rune ner hårt arbete på bilarna. Sedan fick de stå och vila i flera decennier tills han plötsligt, för ett par år sedan, bestämde sig för att de skulle bli körbara igen. Sagt och gjort, efter mycket jobb kunde bilarna åter rulla (eller skumpa) fram på vägarna, och Rune tog dem till flera veteranbilsträffar. De senaste åren har de tyvärr varit inställda på grund av pandemin, men förhoppningsvis är de snart igång igen.

– Det är så roligt, man träffar så mycket människor där. Och det är ju inte så många som har just sådana här bilar, säger Rune.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!